Valborgsmässoafton: Handbollsstjärna hälsar våren välkommen i Lomma

 

Det hör inte till vanligheten att en handbollsstjärna får hålla tal på självaste Valborgsmässoaftonen. Frågan är om inte Isabelle Gulldén är den första kvinnliga handbollsspelaren som kommer hälsa våren välkommen vid Amfiteatern i Lomma på Valborg. Ett utmärkt val, måste jag få säga. 

Ett hedrande uppdrag bli stolt över. Jag vet, för jag har själv hållit Valborgstal. Även min son Johan har fått hälsa våren välkommen. 

Då var jag extra stolt. 

Isabelle Gulldén, Bella kallad, gjorde 846 mål på 224 landskamper. Vann två EM-medaljer – silver 2010 och brons 2014-innan hon 2020 avslutade landslagskarriären. Vann titlar i fem länder. Flyttade till Lomma med sin Linus och barn och avrundade karriären i Lugi. 

Det är alltså en f d världsstjärna i handboll som håller årets vårtal i Lomma. Prata kan hon. Om inte annat visade hon det vid EM i handboll för damer, nu senast. Där var hon expert i Viaplays studio och TV6:s studiosändninga tillsammans med Johanna Ahlm och Martin Frändesjö. 

Isabelle Gulldén har inte varit anträffbar för en kommentar. Lycka till med både talet och våren, Bella! 

FOTNOT. Länken till Valborgsfriandet i Lomma.

 

Se och häpna: Amfiteaterns nya tak i Lomma sprutas gammal

 Här står Jimmie och sprutar taket gammalt. Det låter märkligt, men är alldeles sant. 

Själv behöver jag inte besprutas för åldras. Det sköter själva livet om. I bästa fall kan det ta 60-70 år innan ens ansikte börjar falla samman till en skrynklig hög. I bästa fall en mognare karaktär. Om jag nu ska försöka vara snäll.

Läget är något helt annat med friskt virke. Vem har tid vänta 60-70 år innan Amfiteaterns nybyggda tak får tonen av ett vackert åldrande? 

Därför är huvudbyggnaden inplastad för skyddas mot åldrandet. Det får vara någon måtta med ålderdomen. Det är undersidan av det stora taket som ska åldras med kemiska medel. 

Helt enkelt bli vackrare i tonen, är väl meningen som sagt var. Det råa sprutas bort, helt enkelt.

”Fast det kommer ta några år innan vår behandling märks,” säger Johan till mig, samtidigt som han spottar och fräser. Han råkade nämligen få en släng av medlet i munnen. Hur det smakade? ”Skit,” sa han och grinade också illa. 

Därmed vet vi också att medlet inte stoppar människans åldrande. 

Ja, om man inte vill lida pin, förstås.

Hupp!

Tokigt slut, men ändå. Ni förstår nog själva.

”Jag vill också bli president i USA”

 

Precis så här kände jag mig. Något skruttigare än vanligt, när Joe Biden förkunnade att han satsar på en ny presidentperiod. Världens tuffaste jobb, sägs det. Bara knep och knåp för få samman världen med stökiga ryssar som bankar på dörren. Natt som dag. 

Om Biden väljs om i november 2024, har människan seglat in på sitt åttiotredje(83) levnadsår. Då är risken stor man fastnat i följande hinderbana: diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, benskörhet (Osteoporos), stroke, demenssjukdomar, depression, ångestsjukdomar, värk här och där och självmord. Rangordningen fick jag Googla fram. En av sjukdomarna kan räcka för sänka en stackare till den eviga vilan.Det går också vända på saken. 

Amerikanarna har ingen åldringsnoja som vi lider av. De ser åldrandet som en utmaning. 

Tuta och kör, liksom. 

In grand old Sweden begravs vi gärna på ett äldreboende. (texten fortsätter efter bilden)

Kommer tänka på min vän, Aage R. Møller(bilden). Han var en amerikansk professor i kognition och neurovetenskap vid, University of Texas Dallas. 

Världsberömd forskare inriktad på neuroplasticitet, intraoperativ neurofysiologi och diverse kvalificerade undervisningsämnen. 

En del av hans forskning handlade om auditiv neurofysiologi, neuroplasticitet och tinnitus. Skrev otaliga lärda böcker och artiklar i ämnet. 

Han dog 90 år gammal 2022. 

I full karriär. 

Mitt i steget, så att säga. 

90 år gammal!

Glasklar.

Visst kan vi åldringar. 

Go on, Biden!

 

 

Krigsrapport Lomma: Du kan sova gott!

 

Sedan ryssarna invaderade Ukraina den 24 februari förra året, har världens länder fått spader. Det rustas som aldrig förr. Människan har fullt upp med att tänka ut ännu hemskare vapen, än vad som redan finns. 

Sverige som rustat ner sedan början av 1990-talet, rustar åter upp försvarsmakten. 

Militären firar rena julaftonen. 

”Här ska jävlar skjutas” 

Då kan det var skönt att få reda på att i Lomma råder ingen som helst vapenhysteri. 

Inte ens en knallpulverpistol har jag upptäckt vid mina turer ut i byn. 

Inte ens en släng av den pågående jättelika militärövningen Aurora 23, har jag sett röken av. 

Tydligt är att man inte alls räknat med någon invasion från Danmark. Öresund med de danska huskropparna i fjärran vid klart väder ser fridsamt ut. Ingen örlogsflotta finns att skåda. Bra en sådan sak. 

Är det något jag hatar, så är det krig. Barndomens indianskrud passar fortfarande. Det är väl det mest krigiska jag i all hast kan komma på. 

Nej, vi Lommabor kan fortsätta sova gott. 

I natt i alla fall (hoppas vi på).

 

Lomma ställer frågan: Skulle Sergej Lavrov funka i Masked Singer?

 

I Masked Singer i TV4 spökar man ut kända svenskar till gulliga djur. Mona Sahlin var tex en sjungande Fru Kanin. Janne Andersson en mindre söt Mullvad. 

Skulle då samma koncept fungera om Rysslands utrikesminister, Sergej Lavrov, dök upp som ett ännu mindre sött djur än sig själv(om det är möjligt). 

Möjligen vriden några varv extra. Han har utan tvekan face off, om Herrskapet förstår vad jag menar. Människan har inte gjort sig känd som en sprakfåle precis. Utan snarare utrustad med ett dystert sinnelag. 

Frågan är då vilken känd svensk skulle utan bedövningsspruta dra på sig Lavrovmasken? 

Helt frivilligt(jodå). 

Utan krus, men en väl tjock sedelbunt samt några liter vodka. Jag lämnar frågan helt öppet. 

Svårare ändå få någon ta på sig Putinmasken som Karamellen. Det blir en nöt för TV4 knäcka. Endast Hitler skulle matcha den masken. 

Pinocchios näsa stämmer faktiskt helt och fullt med verkligheten. Växer med alla Putins lögner. 

Se där. 

Två helt omöjliga figurer i Masked Singer. 

Andra sidan. 

Jag hade gärna sett Robert Gustafsson sjunga ”Devil In Disguise” som Sergej Lavrov. 

Knorr på slutet, kallas det för.

 

Bara Lennart och jag kvar-resten är döda

 

För några år sedan blev vi ett originellt smycke på Centrumtorget i Lomma. Vi sammanstrålade nästan dagligen med våra el-scootrar på torget för trivsamt umgänge. När vädret var vänligt, vill säga. 

Bildade den berömda klumpen som förbipasserande Lommabor mer än gärna fotograferade. Vi var nästan tio gentlemän som nått mogen ålder. Ett uppskattat inslag på ett annars nästan dött torg. 

Alla hade vi allvarliga krämpor att brottas med. Vissa även utrustade med syrgas. 

Hårda bud. 

Trots det förekom inga klagovisor. Däremot serverades spännande anekdoter från skiftande livsöden. Våra sjukdomar och gedigna medicinlistor automatiskt bannlysta. Här fanns ingen plats för jämmer och klagan. 

I stället serverades egna upplevda äventyr från världens alla håll och kanter. 

Jag älskade varje sekund av våra möten. Ett gott skratt förlänger livet. 

Hoppades vi kanske på. 

Det räckte inte. 

Idag är alla utom jag och Lennart borta. Döden hämtade hem våra kamrater. 

Vår saknad är gigantisk. 

Det är tomt. 

Inte bara på Centrumtorget utan även i vårt inre väsen. 

Jag skriver detta med mitt värkande hjärta. 

Livet är skört.

Var rädd om er. 

 

Lomma har fått sin första brunnslockspoet-en lokalnyhet så god som någon

 

Brunnslocket-vid pilen på bilden-med dikten ligger straxt intill utedasset nere vid T-bryggan i Lomma. 

Det var Ronny, en av segelgubbarna som tipsade mig. Jag for dit med eld i baken. 

Och där låg brunnslockspoetens dikt väl ingjuten i locket. Skapad av en riktig poet, Mariam Naraghi från Uppsala. Utsedd till årets Brunnslockpoet 2022 i Sverige. 

En liten udda lokalnyhet, så god som någon. Dikten på locket efter bilden med texten på locket.

 Näckrosbladen guppar axel

mot axel i svallvågorna. Som om de

jobbar på börsen och vi är pengarna

vars riktning dom ska förutse.

 

Paddelbladet verkligare

under vattenytan,

trycker båten framåt. Du

vet inte vart vi ska

och hjälper mig dit

Se där.

En liten överraskande godbit en solig lördag i april. Tack Ronny för tipset. 

Mariam har för övrigt gett ut fem diktsamlingar. Äkta vara, Gott Folk, på locket nere vid utedasset vid T-bryggan i Lomma.

Trevlig helg.

 

Dagens blomsterknopp i Lomma-våren en vecka försenad

 

Det har varit en kall, blåsig och regnig vår. Vilket våren fått betala med sen ankomst. Mitt stalltips är att våren är en vecka försenad. 

Det går avläsa på syrenbusken. 

Dagens blomsterknopp i byn är alltså syrenen. 

Denna förunderligt härliga praktfulla blomma som sprider sin ljuvliga doft i våra näsborrar. Mellan hägg och syren känner vi väl alla till. 

Jag minns tillbaka till våren 2020 som var något av rekord. Det var då jag vid samma tidpunkt som idag, drog in den härliga doften av (nästan) utslagen syren-se bild här nedanför. Så var det med den saken. 

Nu vet vi det. 

Tror inte alls på full grönska till Valborg, så det så. Det var det salighetens år 2020, då vi andra sidan brottades med covid-19. Roligare kan man ha. 

Det syns knappast på denna bild. 

Ack ja.

I stället har vi fått Putins krig.

Det kunde vi gott fått slippa.

 

Bara Bjärred kan: Brita skapar sin egen trollkarl i trädgården

 

Tur med vädret har Bjärredsbon, Brita Backgärde, 81, allt. Sol hela veckan. Perfekt göra om trädgården till en ateljé. Åldern inget att yvas över. 

I går kunde vi läsa om Bjärredsbon Sigge 104 år. Sigge med gedigen hög ålder som fått en inbjudan börja lira knattefotboll i den lokala klubben. 

Bjärredsborna drygt en halv mil bort från Lomma, är tydligen gjorda av ett annat virke. 

Ta bara Brita. 

Om hon inte tar omfattande cykelturer sprutar hon ur sig populära akvarellmålningar. För det mesta lokala motiv. Ordnar vernissage, syr och står i, så jag blir alldeles matt. 

Är Sigge en krutgubbe, så kvitterar Brita som krutkärring av den ädla sorten. 

Ta bara det magiska projektet i trädgården. Trollkarlen från Oz ska sättas upp i Landskrona Ishall den 28 april. Brita har tagit på sig uppdraget skapa kulisserna. 

Så där står Brita om dagarna i solskenet, och skapar förtrollande kulisser som en annan trollpacka. 

Jag tror jag fått en idol på gamla dagar. 

Heja Brita!

 

Titti i Lomma har jobbat med Kalle Anka-inget skämt utan på riktigt

 

Tänk så litet vi vet om våra medmänniskor. Vi ser folk komma cyklande, skynda fram över torg och trottoarer, jäkta och stå i. Sedan har vi då mitt folk. 

Pensionärerna. 

Många glider vackert fram med sina rullatorer. Andra haltar på sitt vis utan hjälpmedel. 

Vi har också tid för stilla avslappnande samtal. Utan jäkt och stress drar vi våra medicinlistor. Vi hinner många gånger fånga upp varandras levnadsöden. 

Minns när jag på bloggen skrev om Lommabon Janne. Sjömanskocken som introducerade köttbullar i Durban i Sydafrika. 

Tyvärr finns inte Janne med oss längre. 

Frid över hans minne. 

Idag träffade jag Lommabon Titti. Hon har fyllt 85 år, men det kan ingen levande människa tro. 

Kolla in vinjettbilden här ovanför. 

Rena rama kalaspinglan, men så har hon också tecknat Kalle Anka. Evighetsfiguren som aldrig blir en dag äldre. Trots Kalle och hans värld skapades av Carl Barks på 1930-talet. Förlaget och medieföretaget Egmont började tillverka Disneyserier på licens i början av 1960-talet. Frontfigur var givetvis Kalle Anka. Vem älskar inte Kalle? 

”Jag ritade honom fram till 1965. Exakt så som Carl Barks tecknarpenna bestämt Kalle ska skapas. Jag var anställd på Egmont, berättar plötsligt Titti för mig, där vi möts på Centrumtorget i Lomma. 

Det blir nästan för mycket. 

Jag glömmer alldeles bort dra min medicinlista. Jag får bättra mig till nästa gång, Titti. 

Ta väl hand om dig. 

Och Kalle, icke att förglömma. 

FOTNOT. Kalle Anka tecknas idag i Sverige av Tony Cronstam.

 

Solen skiner över Lommaborna veckan lång-gladare än lärkan

 Det ser bra ut. Det har varit en seg vår med både för mycket blåst och regn. 

Kan en människa bli trött på det? 

Ja. 

Mycket. 

Därför kan vi äntligen hälsa solen välkommen hela veckan. Om nu SMHI:s prognos stämmer, vill säga. 

Egentligen behöves det inte sägas så mycket mer. Svensken som legat djupfryst i sex månader tinas upp. 

Alla blir vårglada. 

Det pirrar av lycka i våra kroppar.

Solen får äntligen dansa i våra ansikten. 

Det ska grävas i rabatter, målas utomhus och planteras för glatta livet. 

Det ska grillas, dricka öl, vin och drinkar i vårsolens glans. Vi blir så där lyckligt galen över solens varma strålar. Nu kan vi passa på sjunga upp oss till Valborg. 

Sköna maj välkommen...

 

Lomma grävde upp Karl XII-en huvudlös krigarkung

 

Jag har skaffat mig en hobby. Varken börjat spela golf, eller virkat små dukar som Gustav V. Läste i stället in mig på krigarkungen Karl XII(1682-1718). 

En hobby så god som någon. 

Visste egentligen inte mycket om människan. Mer än att han var en ruggig tyrann. Nu vet jag betydligt mer eller möjligen ännu mindre. (texten fortsätter efter bilden)

Tog höjd på karolinerna. Kungens berömda soldater som hade ett helvete i fält. 

När armén på 30 000 man fraktades med segelskutor från Stockholm till sitt första fältslag(1700) mot den Sachsiska armén, hade redan 10 000 karoliner avlidit på grund av svält, pest och umbärande. 

Ingen mat att tala om. 

Man åt helt enkelt upp de polska böndernas djur. Om det nu fanns några, vill säga. Många karoliner kastade sig på fallna trädstammar och tuggade i sig barken. 

Några transportmedel fanns inte. Det gällde marschera vida omkring i hela Polen och samtidigt utkämpa otaliga grymma fältslag med döden som kompis. (texten fortsätter efter bilden)

Krigsskador ett helvete på jorden. Fältskäraren sågade, högg och skar av armar och ben utan bedövning. Infektioner stod som spön i backen. 

Vid det berömda slaget(1709) i Poltava i dagens Ukraina segrade Tsar Peter. Tusentals svenskar togs till fångar. Fick sedan marschera 80 mil till Moskva. Vissa fick knalla vidare till Sibirien. 

Snacka om mardröm. (texten fortsätter efter bilden)

Vid det nordiska kriget mot Norge 1718, fick Karl XII en idé. Den svenska truppen skulle ta med sig egen mat. Redan brandskattade svenska hushåll fick bidraga med torra skorpor, ärtor, havre, korn, gryn, späck, salt, tobak, brännvin och hö till hästarna. 

Ett förråd på 65 000 ton. 

Hur det skulle fraktas tänkte aldrig kungen på. Nåde den som inte levererade. 

Det fick gå som det gick. 

Åt helvetet. 

Persedlarna undermåliga. 

Många frös ihjäl. 

Hårda bud för 40 000 man och 20 000 hästar. Hela Sverige drabbades dessutom av svältdöden som tack för hjälpen. Nej, den svenska krigarkonungen Karl XII var banne mig huvudlös. Visst är det en intressant hobby jag skaffat mig? 

Du har fått ett litet axplock. Klart roligare än spela biljard på Havsblick i Lomma.

Kalle tolvas huvudlösa uniform. Utställd på Livrustkammaren i Stockholm. 

Där kan den gott få stå.

 

 

 

 

Price race på toapapper: Så mycket billigare var det under hamstringsvågen

 

Bloggen lever i allra högsta grad. Utanför Coop i solen träffade jag Lommabon Kjell. 

Han prisade bloggen. 

”Tack,” sa jag förläget. 

”Den är skitrolig och läsa,” sa till slut Kjell och log så där gott som bara en god människa kan göra. Sådant värmer få till sig. Livet blir plötsligt ljusare. 

Så därför bjuder jag Kjell och alla andra på lite toalettpapper. För tre år sedan skrev jag om hur vi hamstrade toalettpapper. Butikernas hyllor gapade tomma. Totalrensning av det nödvändiga pappret. 

Inte ens Lilla Edetes Pappersbruk som stod för merparten av tillverkningen hade någon vettig förklaring. Maskinerna gick heta. 

Dygnet runt. 

Ändå var det brist på toapapper i butikerna. Hamstringsvågen sköljde ut över landet. 

Folk gick bananas. 

Två paket för 55 kronor, gick väl för sig. Alla skyllde till slut på covid-19 som var en färsk företeelse. 

Men hamstra toapapper? 

"Ett fenomen," förklarade lärda experter i TV och gnuggade bildmässigt lite toapapper.

I dag tre år senare har folk gasat ner. Det finns gott om toapapper i våra butiker. 

Coop som tog 55 spänn för tre år sedan, har i inflationstider höjt till 79 kronor för samma mängd toapapper. En ökning med nästan 25 svettiga riksdaler för några rullar. 

Kostar numera lika mycket som ett kilo fläskkarré. I bästa fall, kanske bäst tillägga. 

Vill man vara fin, får man lida pin. 

I börsen. 

Vad trodde ni? 

Nej, Kjell. Allt är inte skitroligt här i världen. Fast bloggen håller ångan uppe. 

Det är i alla fall skitroligt.

Tjolahopp!

 

Det var en gång: Mångmiljonregn över Lommaborna-vann storkovan!

 

Det var en gång i tiden, för 34 år sedan. Bilden här ovanför är från just denna svunna tid. 

Lommaborna tog hem segerpotten och vann sammanlagt 10 miljoner(idag över 21 miljoner) på tips, lotter, vinnarkonton, spel och dobbel. Lommabornas plånböcker sprängdes av alla vinster. Strålande tider, härliga tider som Thor Modéen, sa på sin tid. 

På bilden fr v Doris Åkesson, Järnvägskiosken, Berth Nilsson, bankdirektör SE-banken och Nils-Erik Ohlsson som då drev den omåttligt populära tobaksaffären vid Centrumtorget i Lomma. Rena rama spelhålan. 

Eftersom jag på den tiden rörde mig mycket ute i samhället, hade jag snart nog nosat upp hur jättelika pengavinster flödade ut över lyckliga Lommabor. Jag skrev en mycket uppmärksammad artikel i Kvällsposten om det.(texten fortsätter efter bilden)

Vad jag däremot aldrig skrev om var den stora hemligheten. Hur kunde jag fixa så SE-bankens huvudkontor i Malmö körde ut 10 miljoner kronor till Lomma? 

Allt för bilden med alla pengarna. 

Det var inte helt lätt. 

Mycket diskussioner. 

Bankrån var mer vanligt än ovanligt på den tiden. Till slut stängdes Centrumtorget av. SE-banken låg där restaurang Slaktaren ligger idag. 

Säkerheten rigorös. 

21 miljoner i dagens penningvärde på plats. 

Allt gick bra. 

Blev en kul bild i Kvällsposten. 

Veckan efter publiceringen vann Nils-Erik Ohlsson själv över en miljon, två mille i dagens penningvärde. Fast det är en helt annan historia. 

Det var en gång, som sagt var. 

Jag minns det som igår.

 

 

Lomma spanar efter våren-ser den(kanske) i fjärran. Håll ut!

 

Visst skiner solen. 

Skarp som en rakkniv. 

Ostlig vind med inslag av nordan, känns det som. 

Biter i skinnet. 

Spanar efter våren i vinterjacka. 

Fryser.

Röd näsa.

Nästa vecka ska värmen komma. Lovade i alla fall meteorologen på TV. 

Varför ska det alltid vara på detta viset? 

Vårens ankomst alltid stökig. 

Knoppar brista och allt det där. 

Till helgen planeras den stora sjösättningen i Lomma. Båtägarna skurar sina däck för brinnande livet. 

Går i veckan in på upploppet, med frostnupna fingrar. Själva livet i Lomma hamn brakar snart loss. Vinterdvalan slut. Livet ger liv.

Jag längtar.

Du längtar.

Alla längtar. 

Undrar just var Bosse och Stina drar iväg med sin katamaran i sommar?

 Fast först ska vi fixa våren som vilar still i fjärran. Jag har dig i kikarsiktet, så det så. 

Håll ut!

 

Lomma bjuder på: Potatishandlaren-bättre avslut på påsken kan det inte bli

Jag vet inte hur många gånger jag sett Lars Molins underbara lilla film om, Potatishandlaren. Den är i all sin enkelhet ett oslagbart konstverk. 

Mitt-i-prick skildrar Molin helt vardagliga människor i ett Sverige som numera tunnats ut. Landsbygdens folk i ett mustigt galleri som jag är bekväm med. 

Känner väl igen typerna. 

När jag for omkring i landet som journalist, hamnade jag ofta i ett kök med knarriga pinnstolar, vedspis och doften av kokkaffe som skapade själva essensen av hemtrevnad. 

Jag hade ovanligt lätt få kontakt med böndernas folk i Dalslandsskogarna. Därför kan jag identifiera mig med Rolf Lassgårds mästerliga roll som potatishandlaren Sture. Min far var för övrigt också potatishandlare, så det så. 

Ingvar Hirdwall som nyligen gick bort briljerar som bonden Johansson. Hans dotter Märta(Eva Gröndahl) i medelåldern fick sitt livs upplevelse i soffan tillsammans med potatishandlaren. Det bar sig inte bättre än att soffan brakade samman. Märta blev med barn. 

Sture pappa, gift och 400 tunnland rikare. Den kluriga bonden Johansson glad i hågen och bjöd friskt på hembränt. 

Det där sista känner jag väl igen efter mina stopp i landet. Däremot höll alltid soffan. 

Jo, jag blev också gift med en bonnatös. Det var väl ett genuint slut på en fantastisk film. (Potatishandlaren kan ses på SVT play)

 

 

Lomma mitt i påskens konstrunda-morgondagens djur i ett svep

 

Det här är en Skymningstassare. Inte precis någon goding man känner för krama precis. En skräckinjagande Skymningstassare. Kort och gott. 

En annan påsk för väldigt många år sedan, satt jag med några vita pappersark och en kolbit. Drog några krokiga linjer. Det bar sig inte bättre än jag ritat av en uppsättning märkligt läbbiga djur med min kolbit. Fantasidjur som kanske finns på vår jord om 10 miljoner år. 

Inte Picasso precis. Även om jag tror att blicken bromsat in en kort stund.

För egen del, ett kul tidsfördriv en annan påsk, då Putin var färsk KGB-agent i Dresden, Östtyskland. 

Av bara farten raspade min kolbit fram följande originella djurpark, förutom då Skymningstassaren. 

Allt i kol. 

Därmed skapade jag min egen konstrunda.

Håll till godo.

Kolla in här nedanför:

Gobbinapa-ingen vill bli kramad.

Fläskrumpa-inte kul alls ha i sitt kök.

Schabrak-ser ett krossat hem.

Allmänna bockaninen-två djur som blir ett djur.

 

Skymningstassare-finns dold i varje hems mörka garderob.



 

Äggstra! Skapa påskbordets överraskning-Kinderägget som går och äta

 

När Calle Rockbäcks Blogg var ung och busig, hittade jag på en kul variant till påskbordets matfröjder. Jag gömde helt enkelt en sillbit i ett kokt ägg. Smyckade bland annat med rödlök och toppade med rom. 

Allt serverades på en grov brödskiva. En lustifikation som skapade munterhet kring påskbordet. Det är 14 år sedan jag uppfann nymodigheten som jag valde kalla för en Blegg. Inte det mest begåvade ordet precis. Kallades också för världens första bloggmat. 

Blyg har jag aldrig varit. 

Helt enkelt ett Kinderägg som går att äta. 

Lustigt så säg. 

Här nedanför kommer ett bildsvep med receptet i undertexterna. Testa gärna.

Gott blir det.

Jag lovar också ett gott skratt. 

Och du. 

Glöm inte snapsen (klicka gärna på bilderna, texten blir större):