Lomma tar tempen: Utan utländska läkare stannar vården i Sverige-så många läkare från andra länder håller liv i mig

 

Kan inte minnas några utländska läkare i den svenska sjukvården för 70 år sedan. Jag var inte mer än sex-sju år gammal, när jag opererades för brusten blindtarm 1953 på MAS i Malmö av stjärnkirurgen, Fredrik Koch. Han var också hedersledamot av Association of Military Surgeons of the United State. 

Fredrik Koch skulle sedan gifta sig med primadonnan och dåtidens mest berömda svenska skådespelerska, Gaby Stenberg. Fint skulle det vara redan på den tiden. 

Det var så jag började min enorma resa inom den svenska sjukvården. (texten fortsätter efter bilden)

Det talades klockren svenska bland de anställda inom sjukvården på den tiden. Det var först i slutet av 1980-talet det började hända saker och ting. 

Plötsligt hamnade man hos en läkare med kraftig utländsk brytning. Minns jag blev förvånad. 

Det var något alldeles nytt. 

Efter Sverige blivit EU-medlemmar 1995 öppnades dammluckorna för utländska läkare inom vården. Plötsligt började dessa läkare tala ypperlig svenska. 

Inga problem alls. 

Jo, en gång. 

En läkare från Irak som absolut inte gick att förstå. Tränad vid akuten i Bagdad. Jag sa ifrån. 

Det hjälpte. 

Fick en begriplig läkare vid mitt nästa besök. 

Viktigt. 

I dag är läget helt annorlunda. 

Jag summerar mina läkarkontakter det senaste halvåret. De kommer från Polen, Rumänien, Ryssland, Ungern,Tyskland och Island. Här ingår läkare från Vårdcentralen, men framför allt specialistläkare på de olika vårdklinikerna vid Universitetssjukhuset i Lund. Alla mycket kompetenta och talar flytande svenska. 

Inte minst viktigt. 

Närmare 40 procent, på ett ungefär, av läkarna inom den svenska vården har utländsk bakgrund. Det ska vi vara glada över. Utan utländska läkare stannar nämligen vården i Sverige. 

Lomma tog tempen. 

Glöm inte det.