Dysterkvist i Lomma: Livet känns lumpigt när du överlever dina läkare

 

Det känns inget vidare alls, när någon av dina läkare plötsligt avlider. Här har hen gett järnet för komma till rätta med din/dina sjukdom/sjukdomar. Plötsligt en dag när du kommer för behandling finns inte läkaren kvar. Hen har överraskande gått till de sälla jaktmarkerna. 

Kom och tänka på det i förra veckan. Läste minnesord i Sydsvenskan om en läkare som gått bort 75 år gammal. Kände väl igen honom. 

Min första läkare på Njurmedicin på Universitetssjukhuset i Lund för över 40 år sedan. 

En patientläkare. 

Vänlig och kunnig njurspecialist. Han skötte om min sviktande hälsa under några år. Vi hade ett utmärkt samarbete. 

Efter det har min resa inom den svenska sjukvården kantats av flera läkare som avlidit. 

En eminent kirurg som opererat mig framgångsrikt flera gånger fick hjärtstopp. Kolliderade med bilen i ett träd och dog. Om han inte var död redan före kraschen. 

Efter en tuff canceroperation undersöktes jag av en vänlig och omsorgsfull doktor. Han led själv av cancer i munhålan. Dog efter en kort tid. 

Jag överlevde min cancer. 

Ni förstår själva hur mina tankar far omkring. 

För några år sedan hade jag en fantastisk läkare på Universitetssjukhuset i Lund. 

En riktig stjärna. 

Han var helt otroligt kunnig. En sjukvårdens dirigent i världsklass. 

Även som patientläkare. 

Släppte aldrig greppet över dina sjukdomar. Vilket är en ovanlig kombo. 

En dag dog han mitt i steget. 

Bara slocknade. 

Föll död ner. 

Gud vad jag saknar honom. 

Jag har haft flera andra läkare som avlidit, men vi stoppar där. Jag orkar inte mera. 

Ni förstår säkert själva. 

Vila i frid.