Memoarflik: Drömmen om bli riddare-pansarutrustad på äldreboendet i Lomma

 

Det var något speciellt med riddarna som fångade ett litet osnutet barn. Hästen kunde naturligtvis stöka till drömmarna, men ändå. De flesta av oss hade sina drömmar som barn. 

Vi gossar som växte upp under 1950-talet flydde in bland riddare, cowboys, indianer och en hel radda spännande yrken till. Mästerdetektiven Blomkvist inte minst. Fem-böckerna och så Tvillingdeckarna. Flickorna hade sina dockvagnar. 

Bra nog, tyckte vi tuffa riddare. (texten fortsätter efter bilden)

Riddarna fick naturligtvis svår konkurrens av filmstjärnekortet, Jeff Chandler, som apachehövding. 

Mitt i allt samman drömde jag i smyg om att bli ångloksförare. Snacka om tygla en stålhäst som pyste och rökte. Sedan hade vi drömmen som slog ut hela rasket. 

Det var att bli fotbollsstjärna i Malmö FF. 

Varje dag rustade vi ner för lira boll. Målet var att bli en ny Henry Thillberg. 

Det slutade som allt annat i drömmarnas förtrollande värld med ingenting. 

Bara någonting i ens fantasi. 

Jag undrar hur livet hade slutat om jag verkligen blivit riddare? Hade jag suttit där i ålderdomen på äldreboendet i min heltäckande pansarutrustning? 

Om inte annat hade det varit en syn för gudarna. Andra sidan verkar det som om det skulle behövas i Lommas äldreomsorg.

Trots allt stök i världen. 

Ha en trevlig dag. 

Lomma finns i alla fall kvar. 

Inte som dröm utan i verkligheten. 

Pling-Plong!