Lommatanke: Ett helvete vara apa i människohamn

 

Ni har säkert inte missat veckans största nyhet. Slog till och med ut Putins krig. Schimpanser på rymmen från Furuviksparken några mil söder om Gävle. Några skjutna till döds. Självklart blir folk upprörda. 

Min egen karriär bland schimpanser började faktiskt på just Furuviksparken. Jag kan ha varit tre-fyra år gammal. Minnesbilden därför suddig. Tror mig i alla fall minnas hägnet med schimpanserna. 

När jag blev äldre såg jag schimpanser på cirkus. De var alltid utklädda till människor. Det kunde vara en orkester med apor klädde i roliga kläder. 

Hatt och hängslen. 

Vi barn skrattade gott. 

Vad vi inte visste, var att de lekfulla schimpanserna dödades efter de fyllt fem år. Ersattes av yngre förmågor. De gamla cirkusartisterna blev nämligen farliga som vuxna. En fullvuxen schimpans är sju gånger starkare än en människa. Inget kul tampas mot. 

Mitt bästa minne av en schimpans är annars Cheetah. Såg en matinéföreställning på Kaninen i Malmö, Tarzan-Apmannen, med just Cheetah i en märklig huvudroll tillsammans med Johnny Weissmuller och Maureen O'Sullivan. 

Vi barn applåderade och blåste oljud med hjälp av biobiljetten. För elva år sedan fick världen så sorg. Världens äldsta schimpans, filmstjärnan Cheetah, dog 80 år gammal. Blev faktiskt en världsnyhet. 

Det visade sig var fake news. 

Apan i Tarzanfilmerna byttes nämligen ut. 

Var förbrukad. 

Mötte, ja, ni förstår själva. 

Mina tankar går också till alla apor-inte bara schimpanser-som fått sätta livet till i forskningens tjänst. Kan vara nog så viktigt, för oss människors framtida överlevnad. 

Det måste vara ett helvete vara apa i människohamn. Tänk tanken bara för en kort stund.