Det är inte bara tända
ljus vid gravarna på kyrkogården som står i fokus en
Allhelgonadag.
Av någon obegriplig anledning hamnade jag i
svamparnas mystiska men spännande värld. Jag tog en tur ner mot
Amfiteatern vid havet under förmiddagen.
På en av alla dessa
gräsmattor som finns i Lomma stod en stolt svamp i all sin ensamhet.
Jag stannade till.
Svampen fångade min uppmärksamhet.
Rak i ryggen
var den också.
En stolt svamp.
En förtjusande tingest en
Allhelgonadag.
Vad var det för svamp?
Kantareller, svart
trumpetsvamp, taggsvamp, champinjoner, Karl Johan och
trattkantareller känner jag väl till, men den här. Ingen aning
faktiskt.
Då dyker Ylva upp med sin vovve. En golden retriever med
det läckra namnet Strega, efter den utsökta italienska örtlikören.
Ylva bjöd upp till en högklassisk svamplektion.
”Det där är en
fjällig bläckskivling. Går utmärkt att äta. Min mamma plockade
den ofta och gjorde stuvning. Det var väl inte min favoriträtt som
barn, men ändå,” berättade Ylva för mig. Svårare än så var
det alltså inte.
Ylva knäckte dagens svampgåta.
En fjällig
bläckskivling hälsade oss en trevlig Allhelgonadag. Det finns
möten.
Och så finns det möten.
Tack för det goda livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar