Den här lilla flickan
på bilden heter Lena. Hon är fyra år gammal. Året är 1956. Under
sommaren skulle jag fylla tio år. ”Du var lång och hade
Elvisfrisyr,” minns Lena idag som 70-årig kvinna.
Jag hade
nämligen fått det stora uppdraget, att passa lilla Lena 1956. Det
gick bra.
Lena var ett gudomligt snällt barn.
Inga problem.
Möjligen
sjöng jag Tutti-Frutti för henne. Elvislåten som slog igenom med
rock`n`rollen 1956. Malmö FF kom på andra plats i allsvenskan. Tre
poäng efter segrande IFK Norrköping. Vad det har med saken att göra
återkommer vi till. (texten fortsätter efter bilden)
Några år gick innan
våra liv skingrades för vinden. Lena växte upp. Utbildade sig till
lärare. Gifte sig, fick två barn och fyra barnbarn.
Jag växte upp.
Försvann in i journalistikens förunderliga värld. Gifte mig, fick
två barn och fem barnbarn.
Allt således frid och fröjd.
Vad våra
liv tog vägen, hade vi ingen aning om. Kontakten bröts på grund av familjeförhållanden. Tills den där profilbilden
av Lena som barn dök upp på Facebook.
Men Herre min Gud!
Det måste
vara kusin Lena som jag passade för mer än 60 år sedan. På
pricken lik som jag minns henne.
Kontakt togs.
Var det så?
Visst var
det så.
Helt otroligt.
Inte nog med det.
Vi delar också vårt stora
intresse för Malmö FF. Lena och hennes man missar aldrig en match
på Himma Borgen som hon kallar Stadion för.
Tänk som det kan
sluta.
Livet är allt bra förunderligt.
Jag kan inte släppa blicken
från barnbilden av Lena. Den värmer fortfarande 66 år senare.
Jag
växte med uppgiften som tioåring.
Stort ansvar.
Viktigt minne att
vårda.
Tack för du finns kvar i mitt liv idag också, Lena.
Jag en gammal gubbe. Du en förtjusande kvinna.
Humorn delar vi också, så det så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar