Livet bakom en fläkt-kräk och elände

 Bestämde mig idag tillbringa livet bakom en fläkt. Värmen, Gott Folk, inte leka med varken ute eller inne. Tog dessutom min första selfie med fläkten. 

Mitt sällskap i övrigt EM i friidrott i SVT som täckte in vår dag. Kunnigt folk måste sägas. Gamle stavhopparen, Alhaji Jeng, en lysande expertkommentator. 

Tyvärr fastade en svensk kollaps i mitt minne. Jag tillhör nördarna som gillar gångsporten. 

Lärde mig gilla sporten under 1950-talet med gångstjärnan John Ljunggren(1919-2000). Han gick hem med både guld, silver och brons i de olympiska spelen. Skulle egentligen plockat hem guldet även i OS i Rom 1960. 

Det blev inte så. 

Han fick nöja sig med silver. 

En funktionär hällde en hink med isvatten över honom. John höll på bli förkyld i värmen. 

Där rök guldet. 

Sommaren 1971 bevakade jag NM i gång på Slottsskogsvallen i Göteborg. Det var bara jag och journalistlegenden m m Torsten Tegnér(1888-1977) på pressläktaren. Torsten själv gammal gångare gav mig en grundlig lektion i sporten. Rena universitetsutbildningen i snabbformat. 

Det var TT som sa om gångsporten: ”Viska högst.” 

Därför såg jag fram mot vår guldfavorit i EM, Perseus Karlström. 

Kunde han viska högst?

Tyvärr gick då åt helvete. 

Värmen. 

Perseus hade ingen fläkt som jag. Efter 1 timme och 37 minuter fick han ge upp 35 km tävlingen. Magen satte stopp. Fick stanna och kräka. Försökte flera gången(!), men nej, mera kräk och elände. 

Så där satt jag bakom min fläkt och tänkte på livet bakom flötet, fast det är en helt annan historia.