Det är så att jag
hamnat i den hårt kritiserade äldreomsorgens omvårdnad i Lomma
kommun.
En skräckblandad förtjusning. Det rör sig trots allt
enbart om ett trygghetslarm. Vi är några 100 000 personer i Sverige
som har det.
Så vad kan gå fel?
Jo, om jag störtar i hallen,
köket, toan, sovrummet eller andra rum. Trycker på larmet och ingen
kommer till undsättning. Då har jag blivit ännu ett problem för
Lomma kommuns äldreomsorgen.
Bäst och testa larmanordningen.
Jag
gör så.
Sitter hel och fin på kökssoffan. Har läget så att säga
under kontroll. Trycker på larmknappen. Nu ska det hända grejer. En
jourcentral som jag kan prata med via högtalartelefonen ska svara.
Om larmcentralen inte får kontakt åker hemtjänsten hem till mig.
Det kan alltså gå hur som helst.
Det gör det inte.
Endast ett
litet strul från min sida. En kvinnlig röst svarade,
”Trygghetslarm”.
Jag svarade att det var ett test.
”Bra. Allt
fungerar,” sa larmcentralen och önskade mig en bra dag.
Kommunens
socialchef Emma Pihl andades ut. Slapp en sur Rockbäck i telefonen.
Nu hoppas jag på slippa använda larmet i skarpt läge. Det räcker
med en test.
Gratis?
Ack nej, det kostar 304 riksdaler i månaden. 3648 kronor om året.
Andra sidan är en årsprenumeration på Kalle
Anka billigare. 1649 kronor hos Tidningskungen.
Slagen med 1999 spänn av Kalle.
Aldrig får man vara glad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar