Lommavandring-från (depp) Karin Boye till (skratt) Helan och Halvan

 

När man börjar dagen med att läsa Karin Boyes dikt, I mörkret, har man nått till trådens slut,

”... klockor dånar utanför 

med långa, tunga, jämna slag

 som mörkrets djupa andetag.

Kan knappast bli dystrare än så. 

Ögonen klibbar. 

Porten till livet. 

Då tar man till sig Karin Boye för bli riktigt deprimerad. Tuggar i sig ”Efter döden”. Förstår tvärtom. Livet är allt bra skönt att leva. 

Även om det gick åt helvete för Karin. Tog livet av sig i en skogsdunge utanför Alingsås.

Det känns som glida bort. Likt en farkost på drift i Genesarets sjö som Kim Novak aldrig badade i. 

Operationen i ryggen landade rakt i ett öppet diskbråck som inte var en operation för just diskbråck, trots att det även kanske borde vara så, blev det nu något helt annat.(texten fortsätter efter bilden)

Jag orkar inte med fler munskydd. 

Det spelar ingen roll att jag fått tre covidvaccinationer. 

Det spelar ingen roll att åtta miljoner svenskar blivit vaccinerade mot covid-19. 

Det spelar ingen roll! 

Åtta miljoner får nu lida för att 1,5 miljoner svenskar är ovaccinerade. 

Det är inte rättvist alls. 

Jag tror jag får glida tillbaka. 

Virar tillbaka tråden. 

Hamnar i famnen på idolerna Helan och Halvan. Tillsammans med Charlie Chaplin och Buster Keaton urgrundens moder till all humor. 

Tack för ni fanns. 

Och finns på YouTube.