Akutkontakt med sjukvården-behövs en livboj

Tror knappt jag är ensam om känna mig som en inbrottstjuv vid kontakt med sjukvårdens akutmottagningar. 

Det känns varje gång som man skulle behöva en livboj för överleva dessa samtal. 

Du har fått en akut åkomma som kräver en läkare. Tycker du i ditt febriga liv. 

Det tycker sällan sköterskan med uppgift sortera bort hitta-på-sjukdomar. Du ställs inför frågor som påminner om en polisutredning. 

Överlever du kan du möjligen-men bara möjligen-få tid till en akutläkare. Du kan också sorteras bort till en distriktssköterska. I sämsta fall får du besked om att ringa i nästa dag i stället. Alla tider är nämligen bokade. 

Du sitter där med lång näsa. 

Ungefär så här går det till i stort sett i hela landet. Självklart fattar även jag att grindvakten måste finnas där. Absolut en av de tyngre arbetsuppgifterna en sköterska kan åka på. 

Grindvakt med uppgift krossa dina drömmar om en läkarkontakt. 

Det finns patienter som ringer upp som inte är världens roligaste patienter. 

Gnällspikar. 

Sjukast i hela världen. 

Det finns helt enkelt inga andra medborgare som är sjukare, så det så. 

I går-söndag-sökte jag akut för ögoninflammation på höger öga. Ringde Getinge Vårdcentral på Lunds sjukhusområde. Fick en tuff grindvakt i örat. 

Bortdribblad. 

Ringde i morse till Vårdcentralen i Lomma. 

Mötte en omtänksam grindvakt. 

Snart målgång. 

Pumpade upp min livboj. 

Nu så.

Kanske.

FOTNOT: bilden spegelvänd.