Åke har varit på
Apoteket i Lomma under måndagen. Hämtat ut sin vanliga dos med
cancermediciner.
”Medicinerna håller mig vid liv. Dyra saker.
Bara en förpackning kostar över 25 000 kronor. Lätt att få
frikort,” säger han och ler.
Först drabbades Åke av
prostatacancer.
Inte nog med det.
Sedan åkte han också på
skelettcancer.
Jag brukar sammanstråla med Åke i Lommas
småbåtshamn. En väldigt behagliga och vänlig människa. En sådan
person det är lätt att tycka om.
Varje sommar bor han i sin
segelbåt som blivit Åkes sommarstuga. Aldrig tjatar han om sin
förbannade cancer. Däremot har vi pratat om Åkes uppväxt. Kom
till Sverige som ett av många krigsbarn 1943. Endast två år gammal.
Bilden här ovanför är
en illustration av finska krigsbarn. Åke var ett sådant barn. Ensam
i världen med endast en lapp kring halsen.
Åke hade tur.
Hamnade
hos bonden och nämndemannen, August Jönsson och hans hustru Hilda i
Everlöv i Sjöbo kommun. Det är en tid Åke minns med glädje.
1949
krävde mamman i Helsingfors få tillbaka sin son. En klart sämre
tid infann sig i gossens liv. Mamman berättade också att Åke
föddes i en bastu.
När Åke blev vuxen blev det sjömanslivet och
strapatser på de sju haven. I mitten av 1960-talet slog kärleken
till i Helsingborg. Åke gifte sig.
Fick barn.
Trodde han.
Det visade sig inte vara
hans barn. Rättegång och skilsmässa. Yrkeslivet blev sedan
skiftande.
Än en gång gifte Åke sig, men för sex år sedan dog
hustrun i cancer.
Efter det flyttade Åke ut i sin flytande
sommarstuga i Lommas småbåtshamn. Där är han numera en känd
profil.
”Det är allt tur det finns mediciner. Väldigt dyra men
bra. Jag lever,” slutar Åke och vi skrattar faktiskt.
Jag tar mig hem.
Fylld av detta
makalösa människoöde.
Tack för du berättade om ditt liv, Åke. Ta väl hand om medicinerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar