Borde sjunga, Låt
Hjärtat Va' Me', när jag vaknade i morse. Idag är det nämligen
kosläpp för oss som fick första sprutan den 17 april.
Vi har
passerat den magiska gränsen på tre veckor. Det är alltså fritt
fram krama barnbarnen.
Hoppa och studsa som glada kor.
Ändå känner
jag ingen äkta glädje alls.
Något skaver.
Inget jubel i
sänghalmen.
Orsaken får du här: alla i familjen har inte blivit
vaccinerade. Oron gnager.
Skolorna är hårt drabbade av covid-19.
Familjen Rockbäck har både barn och vuxna som dagligen vistas i den
hotfulla miljön. Då är det inget kul alls och bli en galen kossa.
Kommer tänka på, Låt Hjärtat Va' Me', som Sonya Hedenbratt en
gång i tiden sjöng med den äran (om nu någon minns den). Första
versen ger oss förtappade utan tvekan hopp:
Låt hjärtat va
med
Allt du gör beror på det
När du tycker nånting kommit
på glid
Då är det tid att le
För än finns det hopp
Än
går jorden i sitt lopp
Ingenting är fullt så fel som du tror
Så
syster och bror, hys hopp
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar