Det numera klassiska
ordet äntligen, passar just nu väldigt bra in på mig själv.
Jag
har levt i karantän i snart 15 månader. Den 17 april vaccinerades
jag av doktor Linn på Lomma Vårdcentral. Inte nog med att vi är
födda på samma datum den 11 augusti. Sprutan öppnar efter tre
veckor plötsligt upp själva livet igen.
Så på fredag börjar
reparationen av mitt totalkvaddade diskbråck. Min kiropraktor
Josefin har på grund av covid-19 inte kunnat behandlat mig sedan
februari 2020-se vinjettbilden. Josefin har annars i många år
trollat med mitt diskbråck. Jag har kunnat röra mig hyfsat normalt.
Sedan kom coronan.
Det blev tvärnit.
Frontalkrock.
Diskbråcket blev snabbt ett mördande
helvete.
På fredag börjar åter Josefin trolla med Rockbäcks rygg.
Tack Astra Zeneca för den första sprutan.
Andra saker som sparats
till maj månad: en lättare operation, gedigen 1000-mila service vid Njurmedicinen i Lund, samt några mindre saker som till exempel bli
av med coronafrisyren hos Pernilla i Lomma.
”Hur många äldre
personer har så fint hår som du, farfar?” säger barnbarnet
Alva(16 i år) som tycker farfar är fin i håret som det är, så
vi får se.
Annars sitter ordet äntligen som en jublande majblomma.
Tjofaderalla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar