Vi kan kalla honom
Torsten. Jag kände honom under många år. En ytterst trevlig och
humoristisk människa.
Ingen kunde sjunga snapsvisor som Torsten. Han
blev snabbt sällskapets medelpunkt med sina makalösa historier. En
glad skit, med andra ord.
Därför slog det ner som en bomb, när en
bedrövad hustru berättade för mig, att Torsten skjutit sig med
älgstudsaren. Sedan rullades hela historien upp med Torstens
spelberoende. Långt före Internets tid.
Jag kommer tänka på min
vän, när jag läser om den talangfulle fotbollsspelaren, Pawel
Cibicki.
På tisdag inleds rättegången. Pawel Cibicki, 27 år
gammal, misstänks för mutbrott och spelfusk, enligt Sydsvenskan.
Själv har han i förhör berättat om skulder och spelmissbruk.
Det
är så sorgligt.
En lovande fotbollskarriär har kraschat.
Cibicki
lever, i alla fall.
Min vän Torsten som bodde i Lomma orkade inte
med spelkarusellen han fastnat i.
Det blev bara värre och värre.
Han försökte vinna tillbaka det som förlorats. Satsade allt högre
och förlorade, givetvis.
Det visade sig att han spelat bort rubb och
stubb som bostaden, smycken, vänners pengar och andra lånade
pengar.
Ja, allt.
Renrakad, med andra ord.
Frågade aldrig mig om han
kunde få låna pengar. Därför slog det ner som en bomb i min
familj, att vännen Torsten valt stoppa älgstudsarens pipa i munnen och
tryckt av.
Självmord på det mest brutala vis. Om nu inte alla självmord är brutala.
Jag hade ingen aning om att han ens var spelare. Den sidan
dolde han omsorgsfullt.
En fruktansvärd sorgsam berättelse.
Begravningen en extra sorglig historia.
Många av begravningsgästerna hade blivit lurad på pengar av Torsten.
Vreden påtaglig mot den sönderskjutna mannen i kistan.
Ja, det var hemskt.
Jag har valt hålla min vän anonym, med tanke
på anhöriga. Och honom själv. Torsten är ett fingerat namn.
Frid över hans minne.
FOTNOT. Bilderna är en illustration.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar