Inte en fena på plats.
Lommas Gubbhylla gapar tom.
Det är här på Lommabuktens
Seglarklubbs uteplats vi Gubbar brukar sammanstråla om morgnarna.
Kaffehurran finns på plats.
Skämtsamt kallad för coronakaffe. Inte
omöjligt det är hamnkaptenen själv som fixat till kaffet.
Det är
här vi Gubbar också löser världsproblemen: ölets styrka, tändkulemotorer
med sitt läckra ljud eller varför inte MFF:s senaste match.
Givetvis mycket båtsnack. (texten fortsätter efter bilden)
Just denna
måndagsmorgonen var det tomt på folk. Gubbhyllan gapade tom på
innehållet 65-plus.
Nej, det är inte coronan som slagit till. Alla
är vi vaccinerade. Gamla sailors med olja i skägget, är ett segt
släkte. Jag är bara på plats alldeles för tidigt.
Snart nog
droppar Åke, 80 år, in med sin spännande livshistoria. Åke är
ett av de finska krigsbarn som kom till Sverige 1943. Han var bara
två år gammal med en lapp kring halsen. Ensam i världen.
Två år
gammal!
Omtumlande.
När han fyllt 16 år gav han sig ut på de sju
haven.
Äventyr, mina vänner, äventyr.
Om Åkes livsresa ska jag berätta om en annan gång.
Nu tog han sig en kopp/mugg coronakaffe och mådde prima.
Det är han
värd.
Kopp för Lommas Gubbahylla.
Heja Åke!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar