Min autografjakt finns
naturligtvis inte med i kvällens utmärkta dokumentär. Jens Lind
bjuder oss på två lysande avsnitt om Tumbas brokiga stökiga liv.
Tumba var på sin tid många gånger större idol i Sverige, än vad
Zlatan lyckats bli.
Vi som växte upp under 1950-talet var förhäxade
av hockeyspelaren Tumba, eller Sven Johansson som han då hette.
Maken till sportidol har Sverige aldrig haft efter Tumba.
Jag har en
stark personlig minnesbild av mitt möte med Tumba. Det är från
den 21 november 1958.
Djurgården hade krossat Malmö FF med 7-2 i
hockey på Månskensrinken i Malmö inför 7351 åskådare.
Kvällen
råkall.
Jag var 12 år.
Mina fötter i gummistövlarna isklumpar.
Efter matchen gällde det att få Tumbas autograf. Så vi ungar
stormade Sven Johansson som sedan alltså blev Tumba. Då röt vår
idol.
”För helvete. Uppställning på ett rakt led. Annars blir
det inga autografer. Jag skriver inte på några kolapapper. Det ska
vara autografblock. Hör ni det, ungjävlar. Rakt led, var det.”
Vi
stod darrande av både köld och uppläxningen av vår superidol. Jag
hade i alla fall ett riktigt autografblock och Tumba skrev.
Ni kan se
autografen här.
Korkat nog klippte jag ut den från mitt
autografblock. Klistrade sedan in den rakt över Tumba som deltog i
en fotbollsmatch mellan Sverige-Pressens lag (1-1).
Många år senare
satt jag hemma hos en familj i Sibirien, Sovjetunionen. I vodkafloden
frågade jag mannen i familjen om han kände till någon svensk.
”Tumba!” skrek han hysteriskt till svar.
Ni förstår själva.
Det blev ishockey i hela vodkafloden resten av kvällen. Härliga
minnen.
Tumba var större än störst.
Missa inte kvällens
dokumentär.
Tack so mycket
SvaraRadera