Precis så är det.
Ska
det aldrig ta slut-vaccinsoppan ingen blir klok på. Jag har skrivit
en hel radda inlägg på bloggen om soppan. I snart tre månader.
I
morse väcktes jag av en tryfferad vaccintrumpet. I TV-rutan satt en
digitaliserad Anders Tegnell och skötte trumpeten över Astra
Zenecas coronavaccin:
”Det är en form av blödningsbiverkan. Man
tappar blodplättarna, så att man blir mer lättblödande. Men man
kan också få det i kombination med blodproppar.”
Astra Zenecas
vaccin pausas. Satt i karantän medan utredning för femtioelfte
gången inleddes.
Luften gick ur mig.
Nu var det inte bara jag själv
som satt i karantän, utan även vaccinet som Lomma Vårdcentral
börjat spruta folk med.
”Min räddningsplanka,” tänkte jag och
så läste jag om vaccinsamordnaren Bergström som gick loss med 250
000 nya doser till Sverige före halvårsskiftet.
Denna gång heter
Gud som haver Pfizer.
Om jag kunde bli tokig, skulle jag banga ur
fullständigt. Nu är jag inte mer tokig än någon annan som inte
heller tycker sig vara tokig.
Kan man bli skogstokig på räddaren i
nöden?
Vaccinet.
Ja, det kan man.
Jag säger som indianhövdingen,
Crazy Horse (Galen Häst):
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar