”Jag fick ett brev med Bernie Sanders världsberömda vantar”

 

Det hör numera inte till vanligheten man får ett brev. I mitt fall var det dessutom så stort, att det inte fick plats i vår rangliga brevlåda. Storsonen från Dalby fick hämta ut det på posten, Mårtenssons Livs i Lomma. 

Jag satt där med tappad lust i min karantän-kammare. Sprättade upp försändelsen. 

Och blev övermåttan glad.

Det var minsann Bernie Sanders vantar!

Målgång.

Den 29 januari skrev jag på bloggen om hur min hand mättes på längden och tvären. 

Min svägerska, Gun-Britt, som bor i Knalleland utanför Borås, kallades in under fanorna. Hon är som jag skrev en fena på sticka, virka, mangla och väva. 

Uppdrag sticka Bernie Sanders berömda vantar åt mig. 

Det visade sig bli en viss kris bland garnnystanen. Gun-Britt som också är ett moget årgångsvin i karantän fick leta bland restgarner. 

Ut och jaga nystan i butikerna var inte att tänka på. Färgerna borde naturligtvis stämma någorlunda. 

Knep och knåp.

Eftersom folket i Knalleland äger energi, dök snart kuvertet med Bernies vantar upp i mitt hem. 

Jodå, vi skrattade gott. 

Vilket behövs med råge i dessa dystra tider. 

Bilden här nedanför. Bernie och jag och vantarna. Grått hår har vi också. Munskydden likartade, märklig nog. Bernie fyller 80 år i september. Jag 75 år i augusti. Lika trista ser vi också ut att vara. 

Tänk som det kan sluta. 

Tack, Gun-Britt, för du plockade upp min tappad lust.