Jag var 12 år när USA var Elvis, Gary Cooper, Coca Cola och krombilar

 

På bilden står jag helt tidsenligt klädd. 1950-talets ungdomsmode i all sin prakt: skinnpaj, stuprörsbyxor med slamkrypare på fötterna, skolväskan samt kronan på verket. Vågen. 

Elvisfrisyren. 

Allt samman otroligt viktigt för mer än 60 år sedan. 

Det var då allt roligt kom från USA. 

Stora bensinslukande amerikanska bilar överlastade med krom som fått en miljöpartist hamna på psyket. 

Minns tydligt när jag drack min första Coca Cola, snett mitt emot Synagogan på Föreningsgatan i Malmö. La Fontaine hette colabaren. 

Stort, ska ni veta. (texten fortsätter efter bilden)

Minns tydligt också alla Vilda Västern hjältar som Gary Cooper, Alan Ladd, John Wayne och allt vad de hette som Hollywood spred ut över världen. 

Vi ungdomar sög åt oss som läskpapper.

För inte tala om Elvis Presley som dundrade igenom med Rock`n`roll. 

Tutti Frutti. 

Ofattbart stort. 

Obegripligt för dagens unga människor att förstå. En ny ungdomskultur rullades ut som skulle förändra världen för alltid. 

Vi som var med förvandlades från små gubbar till tuffa tonåringar. 

Det var tider det. 

Och så nattens bedrövelser. 

Följde CNN. 

Stormningen av kongressen i Washington. 

Kuppförsök. 

Människor dör. 

Historia skrevs framför mina ögon. 

Den där jävla presidenten, Donald Trump, är fan i mig inte riktigt klok. 

I ett nafs försvann Elvis, Gary Cooper, Coca Cola och krombilarna. 

Kom tillbaka 1950-tal!