Det är tid för en
sportnörd summera den publikfria elitidrotten som serverats oss
detta märkliga coronaår.
Det är inte bara fotbollen som drabbats
av tomma läktare. Friidrottssäsongen blev mest skit. Förutom då
Mondos stavhopp och Daniel Ståhls mäktiga diskuskast.
En svensk representant i en tung internationell
friidrottsorganisation håller med mig.
Även ishockey, handboll samt
andra förbund har fått spela utan publik. Själv har jag i år
följt minst 50 publikfria allsvenska fotbollsmatcher från
TV-soffan.
I början var det dystert.
Är så än i denna dag.
En
känsla av nöd.
Eller som Markus Rosenberg säger till tidskriften,
Galore Weekend.
”Utan publik blir det inget sug när man väl ser
en match. Gemenskapen saknar man.”
Så rätt så, Markus Rosenberg.
Själv tycker jag att fotbollen eller elitidrotten för den delen,
utan publik är som äta en kola med pappret på.
Ingen höjdare,
precis.
Från den 1 november ska det öppnas upp för 300 åskådare.
Det hjälper föga på de flesta arenorna.
Det blir fortfarande som
äta en kola med pappret på.
Ack ja, vem kunde drömma om denna
utveckling?
Knappast någon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar