Det här är Björn
eller Björne som vi alltid sa.
Frisk, stark och full av liv, klipper
han gräset i vår Täppa i Lomma.
Vi har varit bästa kompisar i 50
år. Haft vansinnigt kul tillsammans.
Den lysande journalisten,
Björne, blev min väg in i journalistikens vilda brokiga värld.
Nu
kämpar min vän med döden.
Alzheimer på väg ta hans liv.
Dottern,
Emilia, skickade mig följande dramatiska berättelse. En stark text
som söker mig på djupet. Publiceras med hennes tillstånd:
"I somras fick pappa
krampanfall och hamnade på sjukhuset. Han hade drabbats av epilepsi,
vilket är en del av slutfasen av alzheimer.
Kramplösande medicin
sattes in. Hjäpte till en början med. För en vecka sedan fick pappa dessutom av en stroke.
Vilket medförde att halva hans kropp är förlamad.
Sväljreflexen
påverkades också. Därför får pappa nu enbart flytande föda.
I förrgår fick
han komma tillbaka till boendet där man tror att hans sista tid är
nära.
Vi har fått tillstånd åka dit och hälsa på
honom, trots besöksförbudet på grund av covid-19.
Igår var jag
och min bror och hälsade på pappa. Han reagerade på våra röster,
och svarade på våra frågor med diverse olika ljud.
Pappa har svårt
att titta, men klämde min hand flera gånger. När vi spelade, Just
idag är jag stark, med Kenta Gustafsson, Hammarbys berömda
inmarschlåt, så gungade han med huvudet, stampade med fötterna och
tryckte min hand ännu mer.
En fantastisk reaktion. Bajare som pappa
alltid varit.
Ta hand om er.
Kramar Emilia”
FOTNOT. Bilden här nedanför på pappa Björn och dottern Emilia, är från januari 2019. Pappan hade då haft alzheimer under flera år.
It's a real hard thing. Hope he has peace in his transition.
SvaraRadera