En sjungande och spelande häck är förstås något egendomligt. Möjligen har det rikliga lövverket fått spader i den unkna coronasmörjan.
Allt är tydligen möjligt denna egendomliga sommar med nordvästan som biter i skinnet, uppblandat med regn och sol.
Den musicerande häcken passerade jag förbi nere vid segelklubben i Lomma hamn. Stannade och lyssnade en kort stund, rundade sedan hela härligheten till till sång och musik med min elskoter.
Där bakom häcken satt förklaringen.
Lommas ukuleleklubb i ABF:s regi.
Gänget som ett gammalt fint årgångsvin som fick häcken att spela och sjunga. En scen som hämtad från den klassiska TV-serien, Söderkåkar 1970.
”Coronamusik och så sitter vi med rätt avstånd från varandra,” säger Birgitta som leder gruppen.
Det är andra gången i sommar jag skriver om ukulelespelarna. Första gången var den 10 juni. Då satt man väl skyddade på segelklubbens altan.
Till slut avrundade jag med den ständiga frågan i dessa orostider.
”Har ni 70 plussare klarat er från covid-19?”
Och det hade man.
Skönt besked.
Tack för det.
Ibland är det bra med häckar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar