Lycklig är jag-Peter reste Sofia upp på Lomma kyrkogård

Bossen för Lommas kyrkogårdsförvaltning, Peter Andersson, -på bild här ovanför-såg till att gravstenen efter Lommas egen Florence Nightingale, sjuksköterskan Sofia Olsson, restes upp. Sofia som dog i december 1934, testamenterat sin större kvarlåtenskap till kommunen. Tacket från Lomma kommun fick hon på sin gravsten. 
Hon var ensam dåtidens åldringsvård, riskerade sitt eget liv när Lomma drabbades av pesten 1918 m m. 
Denna hjälteinsats glömdes sedan bort. 
Minnet blev gravstenen som ingen mindes alls. 
Trots den rasat omkull.
Och skulle tas bort helt.
Så sprang jag på gravplatsen av en händelse år 2013. 
Mitt intresse väcktes. Jag forskade i hennes minst sagt intressanta öde. När hon dog, hade Sofia inga anhöriga. 
Jag skrev flera blogginlägg. 
Inget hände. All min insats verkade förgäves.
Den tidigare kommunhövding i Lomma, Anders Berngarn (m), var inte känd som någon större kulturnisse.  (texten fortsätter efter bilden)

Den 11 maj i år dammade jag av storyn igen. Bad i ett blogginlägg Lomma kommun resa Sofia upp. Hon var utan tvekan värd ett bättre öde. 
Då hörde Lommas kommunalråd, Robert Wenglén (m) av sig. Han lovade ta tag i den historiska gravstenen. 
Igår meddelade han mig följande: 
”Hej Calle! Jag har fått besked om att Sofias gravsten nu ska vara uppsatt, att det ska bli en kulturminnesgrav, samt att kyrkan inom kort kommer att ordna med blommor. 
Vänligen Robert” 
I morse fräste jag med min elskoter upp till kyrkogården. Där träffade jag förvaltningens arbetsledare, Peter Andersson, som läst in allt jag genom åren skrivit om Sofia Olsson. Gravstenen rests upp av Henry Anderssons stenhuggeri. Jag trodde knappt mina ögon. Kampen för Sofias gravsten tog mig sju år. 
”Nu ska vi plantera blommor och buxbomshäck. Göra riktigt fint här. Det blir en kulturminnesgrav bevarad åt eftervärlden Kommunen bekostade resningen av stenen. Kyrkogårdsförvaltningen står för resten,” berättar Peter Andersson för mig. Jag tror fortfarande det inte är riktigt sant. 
Sofia står upp igen. 
Efter 86 år blir hon verkligen hedrad igen.
Kunde jag fälla en tår, skulle jag gjort det. 
Jag har 40-tallist, man, och vi gråter inte.
Tack, Robert Wenglén, för ditt snabba agerande. 
En kommunhövding med ruter i, sanna mina ord.