I lördags nåddes vi av beskedet, att rocklegenden, Little Richard, avlidit 87 år gammal. Av mina fyra gudar inom rock`n`roll, lever ännu Jerry Lee Lewis som fyller 85 år den 29 september.
Jag tittar med lite extra värme på min historiska affisch som hänger på väggen i mitt lekrum. Jag såg tre av dessa rock`n`roll giganter på Christinehofs slott på Österlen för mer än 20 år sedan.
En oförglömlig upplevelse.
Även om gubbarna började bli risiga.
Little Richard gick inte gå på scenen förrän solen gått ner, klockan 22:30. Av religiösa skäl. Redan 1957 som 10-åring köpte jag hans LP med, Ready Teddy, Long tall Sally, Rip it up och Tutti frutti som fick grannarna klaga högljutt. (texten fortsätter efter bilden)
Fast först ut i min lilla skivsamling blev förstås, Elvis Presley, med Tutti Frutti. Skivomslaget framkallar ännu rysningar av välbehag.
Vuxenvärlden på den tiden fattade nada.
Utom min mormor, 74 år.
Alltså lika gammal som jag själv fyller i sommar.
Hon älskade som jag, när Elvis rev av fruktblandningen. Det var hon väldigt ensam om i dåtidens vuxenvärld.
Rock`n`roll dödförklarades av mammor, pappor, Sveriges Radio, prästerskapet samt andra i vuxenvärldens golfbyxor redan för 63 år sedan.
Musiken som vände upp och ner på allting, kunde förleda oss unga människor till helvetets portgång.
Dagens tjat på unga människor om Internets skadeverkningar, påminner faktiskt en hel del om när rock`n`roll slog igenom.
Tänk så fel det kan bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar