Bilden här ovanför är från betongklumpen, Gavlevallen i Gävle.
Det var här som Dalkurd FF spelade sina hemmamatcher, senast laget lirade i allsvenskan. Något vi aldrig glömmer.
Det var på den tiden världen inte plågades av det där förbannade viruset.
Det var på den tiden, läktarna i allsvenskan fylldes av förväntansfulla supportrar. Utom då i Gävle.
Det var på den tiden, vi inte ens kunde drömma om elitfotboll utan publik.
Det var också på den tiden, vi såg Dalkurds hemmamatcher i TV från Gävle med tomma läktare.
Vi hörde spelarna skrika till varandra. Gavlevallen med publikkapacitet 6432 fylldes av ett plågsamt eko.
Rena döden tråkigt, faktiskt.
I lördags slog jag mig ner i TV-soffan, för titta på coronapremiären i Bundesligan mellan Borussia Dortmund-Schalke 04, från ett öde Westfalenstadion med en publikkapacitet på 81 000 åskådare.
Hemmalagets berömda supporterkortsida, Gula väggen med 25 000 supportrar, låg öde. Arenan lika tom som Gavlevallen i Gävle.
Vi hörde spelarna skrika åt varandra. Samma tomma eko som fyllde Dalkurds hemmamatcher i Gävle.
Rena döden tråkigt, faktiskt.
Trots fotbollen tusen gånger bättre än i Gävle.
Till slut orkade jag inte längre.
Släckte ner.
Försvann in i tankar.
Vill jag se publikfria matcher i allsvenskan med start den 14 juni?
Ja, om MFF spelar.
Då kan en annan fotbollsnörd överleva.
Jag kan till och med se Malmö FF i en nedsläkt arena mitt i natten.
Tappar man bort supporterglöden på läktarna, blir det annars som i division sju. Väldigt svårt med koncentrationen.
Rena döden tråkigt, faktiskt.
Här nedanför ser ni jättearenan i Dortmund.
Lika tom och trist som Gavlevallen i Gävle.
Far och flyg, coronaskiten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar