Memoarflik: Jag och poeten Nils Ferlin-samma barndomsdrömmar

Här sitter jag på ett gammalt skolfotografi från Rörsjöskolan i Malmö: leendet osäkert, blicken drömmande sökande 75 mil bort, små knubbiga händer, barnets frisyr. Inget minne av exakt ålder, men under 10 år i alla fall. 
Framför mig ligger ett oskrivet blad som väntar fyllas i.
Av gossen. 
Förhållandevis ett turbulent men spännande liv.
Läste i morse favoritpoeten, Nils Ferlins, ”Cirkus” ur Goggles. 
Omkring 65 år senare slår det mig, att vi hade samma barndomsdrömmar. 
Nils satte upp en cirkus i en vedbod som kallades Tigerbrand. 
Jag satte också upp en cirkus i en vedbod, 75 mil bort i mormors land som dignade av honung och ystra lekar. 
Mina föreställningar kostade också fem öre. 
På Facebook har jag blivit vän med ett av barnen som följde mina föreställningar. Astrid är hennes namn. 
Astrid är mig väldigt kär idag. 
Både Nils och jag fick texten som yrke: han som poet och jag som journalist, men med samma barndomsdrömmar. 
Märkligt, så säg.
Även om våra liv som vuxna, gick åt olika håll.
Han drunknade i bohemens spritfyllda liv.
Endast 62 år gammal.
Jag drunknade i sjukdomarnas bittra värld.
Men lever ännu 73 år gammal.
Det tackar jag för.
Vi avrundar med Nils Ferlins ”Cirkus” ur klassikern Goggles:

Jag lärde mej gå på händer 
strax måste mamma se. 
Hon var den förnämsta publiken. 
Fem öre tog jag entré. 

Det hela var bara ett vedskjul 
men störde ej minsta grand. 
Och cirkusens namn var präktigt: 
Den hette Tigerbrand. 

Succén var klappad och given, 
parketten glad och förnöjd. 
Men cirkusartistens bana 
blev ganska brant och fördröjd. 

Rätt illa for han i världen 
och mager blev han och skral. 
Men ett-tu-tre - hur det kom sej, 
fick han upp en saltomortal.