Viss erfarenhet av de fina salongerna har jag trots allt. Drottning Silvia bjöd mig nämligen en gång i tiden på just te. Vi fick en trevlig pratstund.
Det närmaste jag kommit det engelska hovet, är en provtur med drottning Elisabeths Rolls-Royce från 1952. Det är verkligen inte det sämsta.
Nu var den till salu hos en bilhandlare i Göteborg.
Jag skrev ett reportage i Arbetet om bilturen för snart 50 år sedan.
Mitt bestående minne är att det i baksätet fanns uttag för hög hatt. Från det guldskimrande barskåpet kunde jag också läska mig med en god cognac, "Renault Carte Noir", i Sverige populärt kallad, "Svart Renault".
Fast detta är en helt annan historia.
Hur som helst kom drottning Elisabeth rusande i natt över min balkong. Jagad av min gode vän Lennart från Vellinge.
Jag handlade som blixten. Körde fram balkongens bord, så drottningen stöp i all sin glans. En smäll kunde tydligen höras.
”Hur gick det”, skriade Lennart hustru Lena som helt överraskande dök upp. Hon är också min kusin.
”Vad gör du”, skrek min hustru yrvaket vid min sida.
”Jag fällde drottning Elisabeth”, svarade jag förvånad men klarvaken.
”Jaså”, mumlade hustrun, vände på sig och somnade om.
Allt visade sig vara en dröm. Utom då reaktionen från hustrun. Bordet var mitt nattduksbord.
Smällen kom från väckarklockan som for i golvet.
Efter det märkliga dramat med drottning Elisabeth, låg jag vaken. Upplevde allt som sanning som man kan uppleva sina drömmar.
Efter en stund gick jag upp och skrev texten som du precis har läst. Jag var så illa tvungen.
Kände ett starkt behov tömma huvudet på den märkliga drömmen. Sedan försökte jag somna om.
Det gick dåligt. För att säga knappt alls.
Väckarklockan höll, i alla fall.
Fortfarande undrar jag över, varför Lennart jagade den engelska drottningen?
FOTNOT: Coronaviruset är portad från denna text.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar