Skriver ett och annat blogginlägg.
Ett utmärkt sätt hålla kontakt med omvärlden.
Varje eftermiddag, nåväl, tar jag min el-skoter och möter Öresunds friska vindar. Det rensar upp min hjärna.
Ganska enkelt för min del.
Jag bor endast några hundra meter från havet eller sjön som gamla Lommabor uttrycker det, exempelvis Karin Lyberg(s), f d kommunalråd i byn.
Så här års får jag och hustrun vara ensamma med Öresunds svagt saltstänkta vindar. Annat är det sommartid med alla badgäster.
Tempot mot coronaviruset skruvades upp avsevärt i början av veckan. Då kom nya rekommendationer.
Vi som är över 70 år uppmanades stanna hemma. Strypa de sociala kontakterna, samt inte vistas på offentliga platser.
För min egen del inga problem alls.
Redan satt mig i karantän/isolering.
Jag kvalar in med råge i riskgruppen: har åldern inne, hjärtproblem, astma samt en rad andra stökiga sjukdomar.
Multisjuk skriver läkarna i min journal. Normala fall belastar vi sjukvården svårt. Nu kan det bli etter värre om vi inte lyder direktiven.
Vården riskerar klappa samman. Vi står nämligen också för merparten av coronas dödstatistik.
Själv tar jag varningsropen på största allvar.
Lyder som en väldresserad hund.
Tvättar mina händer, så jag börjar bli narig.
Okey då.
Fuskar en och annan gång, när jag bränner över Lomma centrum med el-skotern i 10 km/tim. Nu hoppas jag på som alla andra, att den här skiten blåser bort. Varför inte med vindbyarna från Öresund?
Igår ringde grannfrun Boel. Undrade om vi behövde hjälp med att handla. Det finns människor i kristider med sagolika hjärtan.
Jag får en tår i ögat över Boels värme.
Tack för att du finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar