Jag vet inte hur många gånger jag fått köra ut löpet om en grön skånsk vinter. I alla fall i Lomma.
Det har allt blivit en hel del gröna vintrar, sedan jag sjösatte bloggen 2008. Nu är det inget som stör mig, precis.
Jag är van efter barndomens vintrar i Malmö på 1950-talet. Vi barn längtade varje vinter efter snö.
Jag minns endast vintern 1955.
Då kom det plötsligt snö i stora lass som konkurrerade med Edvard Perssons senaste film, ”En natt på Glimmingehus”.
På den tiden var en Edvard Persson film väldigt stora saker. Alla pratade om den där natten på Glimmingehus, med spöken och skratt. Ingen pratade om Edvards hälsa som var skral under inspelningen.
Hjärtat ville inte riktigt hänga med.
Allt mörkades, så gott det nu gick.
Jag såg om filmen för en del år sedan.
Det var ett misstag.
Filmen lika tom på innehåll som de flesta vintrar varit med snö, i mitt långa oändligt spännande liv.
Fast andra sidan, har vi både februari och mars kvar. Det är månader som ställt till det förr med snö, is och kyla.
Tredje sidan.
Våren.
I april kommer lövsångaren (sista bilden här nedanför). Sveriges mest vanliga fågel tillsammans med bofinken Knut.
Och den kommer i mars, så håll ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar