Greta fångade mitt pappahjärta

Jag skriver detta rakt ut, från mitt lilla hjärta som drabbats av ett nytt hjärtflimmer. Allting far upp och ner, än hit och än dit, pulsen, blodtrycket och fan och hans moster. Det är också vid sådana här tröttande tillfällen som man ser världen tydligare än många andra. Så är det bara. Inte  mycket att orda om.
Egentligen.
Jag ser Greta Thunberg som om hon vore min bleka tärda dotter. 
Det gör ont. 
Mycket ont. 
Visserligen har hennes mamma trumpetat ut i en bok, TV, radio, tidningarna och på webben om sin sjuka dotters trippeldiagnos. 
Rubbet, med andra ord. 
Jag borde alltså inte bry mig, för mamman verkar gå i god för sin sköra och numera världsberömda dotter. 
Då oroar jag mig plötsligt för mammans psykiska hälsa också. Även om sin hälsa har mamman skroderat vitt och brett om. 
Diagnos, diagnos.
I nuläget orkar mitt illa tickande hjärta, endast förbarma mig över dottern Gretas situation. Ni har säkert själva sett bilderna på Greta från Davos: en liten skör människa som fångar mitt pappahjärta i en språngmarsch mot himlens öppna port. 
Jag känner plötsligt ett starkt behov, av att skydda henne som jag skyddar mina egna barn och barnbarn. 
De är nämligen mina.