Vår febertermometer fick spader

Det är inget konstigt, att en febertermometer får spader i dessa tider. Är det inte regeringsröra, så har svenska städer förvandlats till rena rama skjutbanorna. 
Man kan få spader för mindre. I alla fall en febertermometer som slår krok på sig själv, och skickar din temp upp över himlavalvet. 
Minns gamla tiders febertermometrar. 
Laddade med kvicksilver. 
En klick fett på toppens lilla knopp. Sedan, ja, rakt upp i akterkastellet i fem minuter. Febertagning var högprioriterat på sjukhus. Morgon, middag, kväll och någon extra gång vid behov. 
På sänggaveln hängde en feberkurva som sköterskan kollade femtioelva gånger om dagen. Det var på den tiden, ordning och reda med feberkurvorna på de svenska sjukhusen. Något annat finns inte att säga. 
En dag när jag hamnat på akuten, stoppade sköterskan in något i mitt ena öra. Tidens nya febertermometer som pep färdig nästan omedelbart. 
Jag blev häpen över nymodigheten. 
Snart nog ägde vi alla en sådan tingest. 
På sjukhuset sopades den högtidliga termometerstunden i akterkastellet bort. Samma väg gick den förnämliga feberkurvan nere vid sänggaveln. 
Numera är det lite hipp som happ med feberkollen på våra sjukhus. Ingen stor sak längre. Vet inte om det var bättre förr.
Själv tar jag numera ytterst sällan tempen. I går infann sig plötsligt behovet. Vänster smalben kändes och såg inflammerat ut. 
In med tempen i örat och 38,8 i feber. Jävlar så sjuk jag blev med en gång, trots jag inte kände mig märkvärdigt febrig. 
Hustrun frisk som en nötkärna testade i sitt öra och, ja, 39,4 i feber. 
Vi stirrade oförstående på varandra.
Vår termometer måste ha fått spader. 
Byte av batterier samt ny plasttratt och jag hade 36,7 samt hustrun 37,2. Vi var åter normala, andades ut och skrattade gott åt eländet. 
Skänkte en stilla tanke, på den en gång laddade kvicksilvertermometern som alltid visade rätt på öret.
Lustigt, så säg.