Plötsligt gick strömmen.
Exakt kl 18.16 på onsdagskvällen.
Hela Lomma med flera platser släcktes ner. TV:n som precis brummat färdigt Rapports 18-sändning slocknade.
Utanför fönstret laddade ett stressat höstmörker upp. Regn på väg inöver byn. Det var som om själva livet tog en välbehövlig paus.
Det blev märkvärdigt tyst och mörkt som om vi levde på 1800-talet. Koll med grannar. Nej, ingen ström någonstans.
Det skulle visa sig bli ett stort strömavbrott, med över 5300 hushåll drabbade. Det ger över 15 000 människor, om man räknar med den vanliga normen med ett snitt av tre personer i varje hushåll.
Få av dessa drabbade satt still.
Jag såg för mitt inre hur medborgarna rusade omkring och letade ljusstumpar, någon ficklampa med halvtaskigt batteri åkte fram.
In i rummet skred hustrun som en annan lucia med levande ljus i famn. Sedan satt vi där som andra fånar och glodde på en ”död” TV-ruta.
Tiden gick.
Och gick.
Ingen ström.
Bara ett tilltagande mörker.
Fler ljusstumpar letades fram.
Så sårbara vi är: ingen spis som fungerade och oro över maten i frysen. Plattan och datorn i vila.
För strömavbrottet skulle ta en lång tid.
På pricken 1 tim 35 min.
Jag klockade som en tränad sportreporter.
Sedan lika plötsligt som när strömmen slogs av, slogs den på. Det blev det åter ljus i vårt hus. Rapports huvudsädning på väg avrundas.
Vi applåderade och satt där med vår julstämning mer än tre månader kvar till julaftonen. Det första vi gjorde var att koka kaffe.
Det smakade faktiskt extra gott.
FOTNOT. Jag mailade vår kraftleverantör, Kraftringen. Något svar har jag inte fått. Man vill veta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar