Jag trodde väl aldrig jag skulle lyfta en AIK:are till skyarna. Det känns nästan som ett majestätsbrott mot min klubb Malmö FF.
Ändå lyfter jag in en lysande fotbollsspelare från en ärkefiende. Henok Goitom, fyller 35 år på söndag.
Ingen ungdom, precis, men ack så klok, både på planen och inte minst utanför. Strösslar intressanta analyser, när TV-rutan så erbjuder.
Numera får vi också ta del av Goitoms begåvning som expertkommentator i TV5:s fotbollssatsning.
I går-torsdag-sa han (ungefär) så här i samband med EL-matchen mellan Dynamo Kiev-MFF 1-0.
”Malmö måste genomföra en generationsväxling. Laget har en snittålder på 30 år och är i stort sett lika bra i år som förra året. De har inte höjt sig.
För ta nästa steg måste de börja titta på talanger ute i Europa som är 20-21 år, i text Serbien och Bosnien. Unga spelare som kan utvecklas och sedan säljas för 200 miljoner. Den typen av talanger finns inte i Sverige.
Det skulle naturligtvis slå på den egna ungdomsverksamheten. Unga spelare som fostrats i klubben, får det ännu svårare ta en plats i laget.
Jag tror det är den vägen MFF måste gå, för att kunna ta nästa steg, ett högre steg för kunna mäta sig mot de bättre lagen ute i Europa i framtiden.”
Intressant sagt av Henok Goitom.
Det ligger en sanning i den analysen av det rådande läget. I MFF har alltid ungdomsverksamheten varit en omhuldad helig ko. Allt för trimma fram egna talangfulla spelare.
Vad Henok Goitom menar, räcker det inte i dagens moderna internationella toppfotboll om man ska hänga med ute i Europa.
Det har han helt rätt i.
Frågan är om MFF:s sportchef, Daniel Andersson, håller med den begåvade Henok Goitom. Jag tror knappast det.
Slakta den egna ungdomsverksamheten?
Ett adelsmärke MFF alltid varit stolt över.
I dag köper man in gamla etablerade spelare. Vissa på nedgång. Heller spelare som man redan har, typ Felix Beijmo.
Då blir resultatet därefter.
Släpar efter i allsvenskan och får stryk av lag som befinner sig ett steg högre upp i den europeiska klubbfotbollen.
Något att fundera över.
Faktiskt.
Även om det gör ont.
På något vis träffar Henok Goitom rätt.
Synpunkter på det.
Tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar