Schlaget-EM: Musiken har blåst förbi mig

Precis så är det. Musiken, sången, röken och tingeltangel, har blåst förbi mig. Jodå, jag har lyssnat och sett (noga) samtliga 26 låtar i Eurovision Song Contest från Tel Aviv. Det är bara en som inte blåst bort för evigt, nämligen John Lundviks, Too late for love. Resten har blåst mig förbi. 
Märkligt. 
Under 1960-talet blåste alla låtarna i Eurovisonen, åt andra hållet. Det var på den tiden ens kropp var fylld av Elvis Presley och merseybeat soundet med The Beatles i spetsen. Då tyckte vi ungdomar schlagerfestivalen var snömos med tjong i kastrullen. Det var något mamma, pappa och moster satt framför den svartvita rutan och trånade efter. Jag måste erkänna att på den tiden var det stormstyrka i kastbyarna. 
Numera över 50 år senare, blåser det åt andra hållet. 
Håll med om att det är en märklig utveckling. 
När jag kollar med min egen generation, håller de med som tacksamt nog har minnet kvar. Lördag kväll ska vi alltså malas ner av 26 låtar. 
Några är värre än värst-som Island. 
Andra sidan. 
De isländska sagorna handlar ofta om släktfejder, med blodiga strider, dråp och hämnd. Så varför inte? 
Bara jag slapp se Hatari. 
Ge mig en kanelsnäcka, så blir jag glad igen.