Så gick det alltså inte för Börje och Solveig som gifte sig valborgsmässoafton 1969 i Älvsåkers kyrka, i Kungsbacka kommun.
Sedan har det blivit både barn, barnbarn, framgångsrika jobb och givetvis en och annan sjukdom. Vissa tyngre än andra.
Ett helt vanligt svenskt par som levt ett liv utan krusiduller, om Börje får säga det själv. I trädgården en engelsk telefonhytt som garage åt robotgräsklipparen. Ja, så samlar Börje på väghyvlar. En hobby jag stödjer fullt ut.
Tilbaka till parets bröllopet 1969.
Jag var en nervös marskalk och min blivande hustru tärna samt kusin och barndomsvän med bruden Solveig.
Det fanns bara ett krux.
Inte så litet heller.
När den nytillverkade orgeln från Lindegren Orgelbyggeri i Fjärås, brakade loss med tolv stämmor fördelade på två manualer och pedal, upptäckte jag kyrkans utsmyckning: nyhuggna björkar och fräscht björkris.
Det är sådant som ställer till det för en marskalk med pollenallergi. Hösnuva som man sa på den tiden.
Det blev ett jävla nysande och rinnande ögon.
”Din pojkvän verkar vara dunderförkyld. Så besvärligt. Stackaren,” sa en bröllopsgäst medlidande till min flickvän, tärnan alltså.
Hur som helst.
Börje och Solveig valde komma hem till oss i Lomma 50 år senare. De kryssade säkert förbi den miljonen som skilde sig.
Vi lagade och åt i glädjens tecken en smakrik guldbröllopslunch, fast det är en helt annan historia.
Ja, så slapp marskalken nysningarna.
Skönt det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar