Bludderdag: Kärnkraftverk i hjärtat-asbesttransport på väg

När ingenting är som det egentligen borde vara. Får allt vara som det egentligen skulle bli. Om allt nu ens finns kvar och är sant på riktigt. 
Jag kallar det för en helt vanlig bludderdag. 
Ni vet en sådan dag som inte är en sådan dag som osv. 
Onsdagen började hurtigt, med ett besök hos min hjärtläkare på Lunds Universitetssjukhus. Koll om kroppens motor uppförde sig som ett hjärta ska uppföra sig, för hålla livets låga flammande. Trots den dramatiska övergången från vintertid till sommartid blev jag godkänd. Bara en sak. 
Läkaren ansåg Rockbäck borde genomgår en hjärtskintigrafi. Isotoper som är en radioaktiv lösning sprutas in i venen. Hjärtat blir självlysande som ett kärnkraftverk i sin krafts dagar. Därmed kan läkaren bedöma hjärtmuskelns blodförsörjning, hjärtats storlek och pumpförmåga. 
Låter bra.
Möjligen inte för en Miljöpartist.
Rutin idag.
Så får det bli. 
När det nu blir. 
På vägen hem satt jag och tänkte på det där radioaktiva ämnet. Tänkte också på diverse kärnkraftsolyckor, både i Ukraina och Japan. 
Hemska saker med död och pina. 
Då dyker plötsligt en asbesttransport upp framför bilen-se bilden på löpet. 
På väg till Lomma? 
I min kommun har vi fått nog av asbest. Sveriges största arbetsmiljökatastrof. Fabriken som dödade sina anställda fick läggas ner i slutet av 1970-talet. 
Tack och lov körde transporten av i Lomma. Ut på motorvägen mot Malmö-se bilden här nedanför. 
Av allt detta, fick ni min egen bludderdag. 
För den är alldeles sann. 
På riktigt.