Benny tyckte det saknades en häck som kunde skärma av mot den breda gång-och cykelbanan. Det skulle också effektivt stoppa alla rastande hundar som till de boendes förtret sket ner gräsmattan.
Benny är en sådan man som gärna antar utmaningar. Nu gällde det plantera en lång häck och få fart på den.
Det skulle visa sig bli nästan ett sisyfosarbete. Häckrötterna (ja, eller vad det nu heter) vägrade fästa i myllan.
Benny slet som ett djur varje sommar med jord, gödning och bevattning. Jag följde Bennys slit från första parkett. Bor granne på andra sidan gång-och cykelbanan. Det hände jag gick ut till Benny. Hjälpte till och skälla ut den förbannade häcken som vägrade blir högre än någon decimeter.
Ja, jo, jag beundrade hans tålamod.
Sommar efter sommar.
Tills en annan vacker sommardag.
Plötsligt började häcken växa OCH VÄXA. Nu fick Benny till och med klippa och ansa sin häck.
Benny vann kampen över den trilskande häcken.
Stor triumf.
I veckan som gått var det premiär. Benny pysslade om sin rara avlövade älskling. Nu gällde det, att åter få den grön och grann i sommar.
Detta är en liten rar vardagshistoria som journalister har så förtvivlat svårt att finna. En motvikt till allt elände som vi annars matas med.
Givetvis kommer det en rapport på bloggen i sommar om Benny och hans häck. Vi vill gärna vara med när Benny klipper till sin älskling (förlåt, Boel).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar