Första gången jag hörde talas om längdskidåkning för damer var 1956, vinter-OS i Cortina. Lärde mig minnas Ljubov Kozyreva, Sovjetunionen som tog guld på 10 km snabbare än multiplikationstabellen i skolan.
För inte tala om Sveriges stolthet på damsidan, Sonja Edström, som tog brons i samma lopp. Numera heter mina idoler, Ebba, Stina, Maja, Frida, Ida, Charlotte och Hanna. Våra damer klart bättre än herrarna.
Vi har fått fram en intressant bredd i damskidåkningen. Det är väldigt roligt. Ebba, Stina, Maja, Frida, Ida, Charlotte och Hanna låter som om de växte upp i Bullerbyn. Svenska namn rakt igenom.
Ingen som heter Zayda, Thwayya eller Taruh. Det kommer säkert i framtiden. Mig gör det inget.
Bara de knäcker norskorna som Maja och Stina gjorde i dag. Majas spurt gick inte av för hackor. Måste ha lärt sig den i Bullerbyn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar