Influensavaccinet: Jakten på den heliga graalen

Vi som var med under1980-talet glömmer aldrig Indiana Jones, i Harrison Fords skepnad. Indiana Jones klädd i en fedorahatt, vitgrå arméskjorta, skinnjacka och kakifärgade byxor. Hans favoritvapen är oxpiska och revolver. 
Jakten på den heliga graalen blev en omtumlande spännande filmupplevelse. Begrep egentligen aldrig vitsen med den heliga graalen. Däremot tror jag mig funnit influensavaccinets heliga graal. 
Grunnat väldigt mycket, över varför jag och hustrun fick en omgång influensa, trots vaccinationen (vi är inte igenom det ännu). 
Skrev till Folkhälsomyndigheten. 
Jag ville veta. 
Skit fick jag. 
Inget svar alls. 
Skam den som ger sig. 
Drog på mig Indiana Jones tuffa utrustning. 
Jakten på den heliga graalen kunde börja. 
Grävde ner mig i Folkhälsomyndighetens gedigna webbsidor. Korsade fram genom den ena livsfarliga sjukdomen efter den andra. 
Tillslut fick jag napp. 
Jag fann den heliga graalen. 
Jag citerar direkt från myndighetens skrift: 
”Äldre och patienter med vissa sjukdomar som försvagar immunsystemet kan också svara sämre på vaccinet. De skyddas därför ofta inte helt mot influensasjukdom genom vaccination, men sjukdomen kan bli lindrigare.” 
Det där lät som en godtagbar förklaring. 
Jag fyller 73 år och hustrun blir 70 år senare i år. Så visst platsar vi där. 
Och vidare: 
”Effekten av influensavaccin avtar successivt. Om man smittas flera månader efter det att man vaccinerades kan effekten ha avtagit, speciellt vid dålig matchning med säsongens virus. Det är en anledning till att man behöver vaccinera sig varje år.” 
Vi vaccinerades i oktober. Fyra månader senare fick vi en omgång influensa. Effekten av sprutan alltså avtagit.
Klart besked.
Jag kan ta av mig fedorahatten. Dricka kalken ur botten från den heliga graalen. Svårare än så var det alltså inte. 
Ursäkta. 
Jag måste snyta mig.