Jag lever som en silkespuppa

När silkesmasken lever i sin puppa, matas den med mullbärsträdens gröna bladverk. Den väver sin nystan av tråd kallad kokong. Ungefär så. 
Sedan urminnes tider i Kina, skapas sedan de med häpnadsväckande vackra ting av äkta silkestrådar. 
I Kina finns en stad som heter Sozhou, alldeles vid Yangtzefloden vid Kejsarkanalen, några mil norr om Shanghai. 
När jag var här hade sidenstaden fem miljoner invånare. I dag är det över tio miljoner. Ofattbart. 
Min lilla turistgrupp fick den stora förmånen följa den unika sidentillverkningen. Det var häpnadsväckande. 
Med mig fanns också den fina familjen Nasradin Redar, teknisk förvaltare i Stockholm, med sina unga döttrar. 
Den ytterst begåvad dottern, Lawren Redar, har seden dess hamnat i Riksdagen, samt seglat upp som något av socialdemokraternas talesperson i kulturfrågor.

Denna förtjusande unga kvinna, kommer vi få höra talas om mycket i framtiden. Lawren är redan ute ur sin kokong. Påverkad av silkespupporna bland mullbärsbladen, spinner hon en klar och tydligt uppfattning om det mesta av det bästa. Jag får väl bli hennes rådgivare, när den dagen kommer (HIPP!). 
Lawren var faktiskt med om slaget om kulturministerposten. Själv är jag ännu så länge en silkespuppa. Nedtyngd av sjukdomar och skador. Med en dynamo i form av hustrun, ska det gå spinna fram något vackert för framtiden. 
Med mig hem från Kina, köpte jag två tavlor från Shanghai Museum, tillverkade av, just det, tunna silkestrådar. 
Inget turisttrams utan konstverk i den högre skolan, så det så. 
Se här nedanför.