En misslyckad nyårsönskning 2019

Jag vet. Det är en helt omöjlig önskning 2019. 
Önska sig går alltid. 
Precis som alla andra nyårslöften spricker det. 
Fred på jorden i 1000 år med dunder och brak. 
Orsaken till mitt önskemål är att jag är så förbannad på allt detta krigande. 
År ut och år in. 
För stunden känns det skönare och landa i det som varit bäst 2018: den svenska sommaren. 
Det sparkade i gång redan några dagar in i maj. Sedan blev det fyra galna sommar månader. Solen älskade oss mer än någonsin. Lommaborna såg ut som pepparkakor. SMHI letade efter regn. 
Skogsbränder.
Korna råmade efter gräs.
Badlivet i Lomma gigantiskt.
Till slut tog vi mark i en behaglig september. 
Jag speglade denna heta sommar på bloggen på mitt lilla vis. 
Provade steka ägg på den glödheta rampen av plåt in till min bostad. 
Det gick sisådär. 
Nätterna heta. 
Placerade därför min sovkudde i frysen. 
Rätt så skön test. En liten stund, i alla fall. 
Vissa dagar fastnade jag med min el-scooter i hallen. Alldeles för mycket solhetta ute. Kunde bli rena självmordet ge sig ut med min dåliga hälsa (löpsedlarna här nedanför, från när det begav sig). 
Till slut slog Sydsvenskan på stort (bilden längst ner). Bloggen fyllde nämligen 10 år. Det gjorde mig mycket lycklig. 
Lomma kommun har inte hört av sig. 
Trots att jag under alla dessa år, har levererat massor med reklam för min kommun i mina bloggtexter. 
Det är dåligt, tycker jag allt. 
Men jag är inte bitter... 
Gott Nytt År!

Det nya året firas in med en tåfis

I Skåne säger vi tåfis. 
Söderkisen i Stockholm föredrar kalla tåfisen för tåpaj. 
Tåfjutt kan höra hemma lite var som helst. Därför en tåfjutt kan hamna lite var som helst i fotbollens terminologi. 
Även Zlatan har gjort mål med en tåfis/tåpaj: ett skott eller snarare en petning med tån på bollen som går i mål. Brukar sällan bli några Youtube höjdare. 
Fast ordet tåfis har även en annan betydelse. 
Fotsvett kan ge ifrån sig en obehaglig lukt. 
En tåfis, helt enkelt. 
Det var vad jag råkade ut för på självaste julaftonen. 
Inte fotsvett utan en tåfis utan fotsvett, om Herrskapet förstår vad jag menar.
Det började den 1 december med en blödning under stortåns nagel. Hustrun vårdade min stortå efter bästa förmåga, vilket inte säger så litet. 
På julaftonen började denna viktiga kroppsdel att vara. Herr Rockbäck luktade plötsligt tåfis. En obehaglig stank. 
Efter trippel-jul-dagarna blev det akut till Vårdcentralen i Lomma. En vänlig men stormande förkyld läkare (borde gå till doktorn), vände och vred på min varade stortå som alltså förpestade rummet med en tåfis. 
”Inflammation. Du måste ha en penicillinkur. Vila med stortån i högt läge,” löd den snörvlande doktorns råd. 
Så nu får min tåfis fira in det nya året 2019, väl inbäddad i mögelsläktet Penicillium. Sämre kunde 2018 sluta. 
En får vara tacksam för det lilla.

Sicken julafton i Lomma-surt sa räven om min spådom

Tänk att man aldrig kan tippa rätt. 
Spel på hästar. 
Spel på fotboll. 
Fia med Knuff. 
Alltid fel. 
Inget rätt. 
Redan den 16 december slog jag till med att det blir en grön jul i Lomma. Innan jag slog fast min spådom utbildade jag mig nästan till meteorolog. All tänkbar kunskap inhämtades från SMHI, otaliga väderrapporter i teve, tidningarna och ångradion. 
Allt, precis allt, pekade på en grön jul inte bara i Lomma utan hela Skåne. Jag skrev min väl underbyggda spådom om en grön jul på bloggen. 
Därmed gjorde jag alla barn ledsna.
Åka julklappspulka i lera.
Ja, ni fattar själv. Roligare kan man ha.
Kvällen före julafton tittade jag ut. Täppans gräsmatta grön och frodig. Jag log i mjugg. Tomten skulle få sätta hjul på släden. 
Fick tankar på söka en vädertjänst på TV. 
Så kom då julaftonens morgon med glitter från Täppan. 
Snö. 
Var kom den ifrån? 
En vit jul. I Lomma. 
Jag fick bita i det sura äpplet som jag snodde från julgrisen. Jag rev omedelbart ansökningshandlingen till vädertjänsten på TV. 
Jag vann ingenting på trisslotten heller, vad det anbelangar.

Familjens julklappsbomb-Magister Tutnäsa som världens första docka

Min son Johan som är barnboksförfattare gillar utsätta familjen Rockbäck för roliga påhitt. Det har blivit både det ena och det andra genom åren. Inte minst på julaftonen. Alltid med mjuk hand som skapar en rolig och trivsam familjevärme. 
I år var det så tid sätta Johan själv i centrum för en-minst sagt-udda upplevelse. En av Johans mest populära barnboksfavoriter är utan tvekan Magister Tutnäsa. En underbar påhittad sagofigur som borde finnas i verkligheten. Inte minst skolarbetet för alla barn, hade blivit så mycket roligare. 
Barnen älskar Magister Tutnäsa med illustrationer av den eminenta, Erika Palovaara, som lyckats fånga MT på pricken, till Johans underfundiga roliga texter. Det var alltså tid förvandla Magister Tutnäsa till världens första docka. 
Skulle det vara möjligt? 
Uppgiften gick till min svägerska, Gun-Britt, som bor mitt i Knalleland utanför Borås. Hon är en fena på det här med nål och tråd. 
Genast tog hon sig an uppgiften med bravur. Dessutom var projektet ytterst hemligt. Johan skulle verkligen bli blåst på julaftonen. 
Det lyckades med råge. 
Johan blev rörd till tårar när han sprättade upp paketet. Han hade fått sin Magister Tutnäsa som docka. 
Johan tappade för en gång skull orden av pur förvåning. 
Han fick snyta sig. 
Julaftonens mäktiga jubel från oss andra fick granen börja barra. 
Succén total. 
Gun-Britt hade som Erika Palovaara lyckats skapa en docka på pricken lik barnens favorit, Magister Tutnäsa. 
Bildkollaget här nedanför har vi hela ligan samlade. Gun-Britt själv, längst upp till höger på bilden. 
Se där-det vara väl en underbar julklappsbomb.

Farfars galna jul-10 000 skumtomtar i böter!

Ni har säkert upplevt julaftnar som spårat ur. 
Barn som gråter stilla. 
Andra småttingar skriker i högan sky. 
Rädda för tomten. 
En glödgad tomte som mest dräglar i skägget. Jobbet är dela ut den enorma högen med julklappar. 
Röster höjs. 
Far filmar. 
Röster sänks. 
Mor skriker akta akta! 
Farfar tar spjärn. 
Julaftonens frid infinner sig först när barnen river och sliter av julklapparnas evinnerliga papper. 
Det går fort. 
I ett nafs. 
Mitt i röran byter någon blöjor på lillan. 
Här skulle sagan kunna ta slut. Problemet är att det inte någon saga. Det sker i verkligheten. Inga fake news här inte. (texten fortsätter efter bilden)

I min familj utbröt ett skumt julklappskaos. 
I mitten av veckan kunde vi läsa på bloggen om farfars julklappsbeställning som gick helt fel. I stället för roliga jultidningar, landade Postnord med skumtomtar till förbannelse samt två CD-skivor. 
Dansbandsmusik. 
Inget fel på det. 
Vem vill inte lyssna på Larz Kristerz Carina? 
Nu kom barnbarnen inrusande med andan i halsen. 
Parkeringsanmärkning. 
Böter 10 000 skumtomtar. 
10 000!?
Farfar anade ugglor i mossen. 
Farfars son Johans skapelse-Rekordfarfar-har slagit till. 
Världens dyraste parkeringsböter i skumtomtar. 
10 000 skumtomtar. 
Dessutom förmedlade av den engelska komikern, Tommy Cooper.
Smaka på den, Gott Folk. 
Nästan som spetsad glögg. 
God Jul!
FOTNOT. Rekordfarfars senaste bravader i bokform, här nedanför. Köp den. Julen och det nya året blir gladare med skratt. 

Julklapp från sjukvården-sommarskor

Det är mycket som händer i vår spännande värld. 
Är det inte Trump som sparkar en minister, så får LO-kollektivet spader över att Stefan Löfven (s) börjat grovhångla med Annie Lööf (c). 
I farfars egen lilla värld av blommor får varken Trump, Löfven eller Lööf plats. 
Vi går nu in i slutspurten av julklappshysterin. 
Tempot trissas upp till oanade höjder. 
Är det inte en bäddsoffa eller skumtomtar med dansbandsmusik, så är det alltid något helt annat som inte ens Trump räknat med.
I veckan fick farfar det ultimata julklappssamtalet från Ortopedtekniska, Lunds Universitetssjukhus. 
”Hej,” började en hurtig damröst. 
”Vi har ett par sandaler till dig här.” 
”Sandaler? Mitt i vintern?” 
”Ja, sandaler. Slipade, justerade och klara för dina fötter. Perfekta. Julklappen kommer med posten. Hejdå och ha en god jul!” 
”Jaha, tack då och ha själv en god jul.” 
Farfars minne är fortfarande intakt. Allt enligt barnbarnen som brukar testa med sjuans tabell. 
Farfar tillhör den typen av patienter som får sina skor på remiss. Remissen till sandalerna gick iväg i början av året. 
Allt har sin tid. 
Vi fick rekordsommar, men farfars sandaler lyste med sin frånvaro. Nu kom de som julklapp. En får väl trots allt tacka för ett par sommarskor mitt i vintern. 
Den svenska sjukvården kan man alltid lita på. 
FOTNOT. Sandalerna på löpsedeln är en illustration.

Julens gladaste nyhet! Lomma kommuns efterlysning gav resultat-inga barn behöver frysa i vinter

Den 8 oktober gick jag ut på bloggen med att kommunen inför vintern efterlyste varma kläder till flyktingbarnen. 
”Våra nyanlända barn från tre år är i stort behov av varma jackor, regnjackor, mössor och vantar inför vintern,” lade man också ut på Facebook. 
Nu har det gått över två månader sedan. 
Hur har det då gått? 
Etableringshandläggare Maria Larsson på Lomma kommun ger besked. 
”Alldeles utmärkt. Vi har fått in mängder med vinterkläder till barnen. Flera av mycket hög kvalité. Vi är mycket nöjda. Inga barn ska behöva frysa i vinter,” svarar en nöjd Maria Larsson mig. 
Julens gladaste nyhet ett faktum. 
Jag blir nästan rörd hur Lommaborna ställt upp för dessa barn. Det var väl en fin julklapp att få, så här några dagar före julaftonen. 
Inga, absolut inga barn, ska behöva frysa i den svenska vinterkylan. Även om man kommer från varmare länder.
Tack till alla er som skänkt vinterkläder till barnen.

Julstämning i moll-knarkbaronernas begravningsplats

Så här i jultider, vårdar vi gärna lite extra våra nära och kära som hamnat i slutvilan på kyrkogården.
Lommas kyrkogård är också en fridens boning för en stilla stunds eftertanke. Då hamnade jag i en av Netflix senaste kortserie. 
Jason Fox, en f. d. brittisk kommandosoldat från, The Special Air Service (SAS) som (bland annat) lyckats nästla sig in i de Mexikanska knarkkartellerna. 
Ett absolut livsfarligt uppdrag. 
Jason Fox liv kan släckas ner vilken sekund som helst. 
Det är mycket som får mig att gapa av pur förvåning. Inte minst den sista viloplatsen för dödade knarkbaronerna från det ledande skiktet inom den största och farligaste kartellen: sinaloa. 
Deras kyrkogård i staden Culiacán är något, ja, i hästväg. 
Jason Fox tar sig in. Vilket är strängt förbjudet. 
Här kan en gravplats kosta upp till 700 000 dollar. Sedan kommer ytterligare kostnader för uppförande av mäktiga (enorma-se bilderna) gravvalv/mausoleum. Utrustade med allt det som en människa behöver i levande livet. Även i döden: air condition, wifi, kabel-tv, enorma platt-teve, vattenfontäner, färsk frukt och blommor som byts dagligen, musikanläggningar i världsklass, pansarglas m m. 
De döda kartellkungarna ska inte sakna någonting. 
Kyrkogården-se bilderna-ser ut som en stad.
En död stad.
Ett högt pris för checka in.
Mina tankar går åter till Lomma kyrkogård. 
Bilden bredvid löpsedeln här nedanför. 
Mina anhöriga har det bra mycket bättre i denna fridsamma oas. 
Änglakören får sjunga i fred. 
Sången är inte falsk.

Skåne håller stilen-ingen vit jul i Lomma

Ni har säkert sett det i TV. 
Våra populära vädergubbar/gummor drar dagligen snögränsen i Sverige. Långt bort från Lomma. Räknar på en höft 50-70 mil bort. Jag får nästan plocka fram en stjärnkikare för se snögränsen. 
Mycket längre söderut kommer den knappast till jul. Möjligen till det småländska höglandet. Sedan blir det stopp. 
Ingen snö till jul. 
Endast gröna frodiga gräsmattor som ni kan se på bilderna från min Täppa i Lomma. Däremot talar mycket får +5 och regn. 
I somras brände allt gräs bort.
Solen rena svetslågan.
Täppan påminde mer om en sönderbränd åker i Etiopien. Då var medborgarna oroliga för att våra gräsmattor aldrig mer skulle bli gröna. 
Klimatförändringen, skrek folk. 
När jag växte upp i Malmö under 1950-talet, fanns det också somrar med sönderbrända gräsmattor. Minns 1955 och 1959. 
Gröna jular hade vi gott om. Snö kunde vi barn drömma sött om. 
Om man skulle ta fram grillen på julafton? 
Grillad skinka är alltid gott. 
Jul på er. 
FOTNOT. Ser den senaste snögränsrapporten från SMHI ikväll. Nu nere på futtiga ca 20 mil från Lomma. Det tar sig.

Farfars julklapppshelvete-från skumma tomtar till dansbandsmusik

Farfar har fått bekymmer i julstöket. De beställda julklapparna, visade sig inte alls vara de klappar de borde vara. 
I stället för de traditionella jultidningarna, landade en hel hög med skumtomtar. Två hela kartonger med skumtomtar. 
Inte nog med det. 
Två(2) CD-skivor med våra mest kända dansband bland klapparna blev det också. Inte ett rätt, alltså.
Inga jultidningar med varken Kronblom, 91:an Karlsson, Fantomen, Kalle Anka eller Knasen-Schassen, Generalen, Jägarn, Nollan och Fröken Fröjd.

Farfars frivolt bland skumma tomtar till dansbandsmusik ett faktum. 
Hur kunde det gå så fel? 
En dag när träden fortfarande grönskade, kom ett av mina barnbarn med några listor. Beställning av jultidningar samt andra onödiga saker. 
Redan här började svårigheterna för farfar som inte alls var i julform i början av september. Dessutom påminde listornas trassel om den förhatliga självdeklarationerna för 50 år sedan. Nu ser vi hur det gick. 
I alla fall inte bättre än för 50 år sedan. 
Farfar prickade inte alls rätt. 
Jultidningarna förvandlades till skumtomtar och dansbandsmusik. 
I dubbla upplagor. 
Så denna julen blir det Thor Görans, Änglar att landa, i CD-spelaren. 
HO-HO! Finns det några snälla barn här?

Malmö FF:s hårda julklapp-möter Chelsea FC

Snacka om en hård julklapp. 
Det är inte bara en smällkaramell utan även en käftsmäll som heter duga. 
Aftonbladets Simon Bank uttrycker saken bäst, tycker jag. 
”Det går inte att få tuffare lottning. Det är 1 på 50 att Malmö går vidare. Det är en fruktansvärd lottning.”
Idag lottades alltså MFF mot stjärnklubben Chelsea FC i Europa League-sextondelsfinal. Matchen spelas hemma i Malmö den 14 december på självaste alla hjärtans dag. Det kan inte hjälpas. MFF fick en nitlott. Det skulle vara första klassens sensation om man vann matchen. Jag citerar MFF:s hemsida: 
”Förtur för årskortsinnehavare. Med utgångspunkt i att matchen spelas nästa år och tillhör kalenderåret 2019 kommer MFF:s årskortsinnehavare för säsongen 2019 att ha förtur till biljettköp. Förtursförsäljningen till årskortsinnehavare gäller 28–29 januari 2019. För att få möjlighet till förtur behöver du bli årskortsinnehavare senast den 21 januari 2019.”

Svenskarnas sexliv portad i TV-40 år senare i Rapport

Jag kan mycket väl tänka mig att prästerskapet av det gamla stammen (om det finns några kvar) satte kyrkkaffet i vrångstrupen. 
Rapport körde under lördagen en egen beställd rapport från Novus om det svenska sexlivet. Tuggade ganska rejält om svenskarnas vedermödor i sänghalmen i nyhetssändningarna. Grafik och annat. 
Mobiltelefonen ställer nämligen till det, skulle det visa sig. 
De förhatliga s k herrtidningarna under 1970-talet, måste rotera i sin gravöl. Tidningar som vi män minns med viss förtjusning hos herrfrisören. 
Det var nämligen dessa s k herrtidningar som FIB-Aktuellt och Lektyr som ogenerat bjöd på svenskarnas sexliv. Här var det mer raka rör, om Herrskapt förstår vad jag menar. Därmed blev de bannlysta i SVT. 
Inte ens ta med i tång. 
Ingen seriös journalist skulle ens erkänna bläddrandet hos frisören som alltid hade ett lager sönderlästa(!) fibban, Lektyr och Piff.
 Åren har gått.
 Allt annorlunda i dag mot 1970-talet. 
Mycket, mycket annorlunda. 
Varför kör då plötsligt ledande nyhetsprogram på SVT ut rapporten om svenskarnas sexliv? Över 40 år senare. 
Svaret inte så långt borta. 
Det är ett led i kampen om fånga in yngre tittare. 
Enligt en uppgift jag hittade är medelåldern som tittar på Rapport 67 år. Det känns inte helt fräscht, säger jag som är 72. 
Nu väntar vi bara på att Rapport/Aktuellts medarbetare en dag kommer nakna inrusande mitt i en sändning. 
Det var precis vad som inträffade 1974. 
Medarbetarna i den s k herrtidningen Lektyr med journalistlegenden, Arne Lemberg i spetsen, stod för den bedriften-se bild från programmet, Kvällsöppet, här nedanför. Prästerskapet rasade. 
Vi andra gapskrattade. 
Kom igen Rapport. Var inte så blyga.
Alla nya unga tittare klarar säkert av det.
Vi äldre får oss ett nytt gapskratt.
FOTNOT 1. Streaka kallades det för, när man helt överraskande sprang in naken i offentliga miljöer. Det var en stor sak under 1970-talet. 
FOTNOT 2. Arne Lemberg föddes 1941. Han blev dödad 1979 i Uganda under ett uppdrag för Expressen.
FOTNOT 3. Löpsedeln har jag satt samman. 

Julklappar till barnbarnen är en utmaning

Det är ingen match fixa julklappar till barnbarnen när de är små. Ni vet leka med bilar på golvet. Bygga ett litet legohus eller en docka som säger mamma. 
På den tiden man kunde gå in i en leksaksaffär och plocka åt sig en korg full med roliga leksaker. 
Det var då det. 
Barnbarnen är som alla andra barn: de växer upp. 
Fortare än fort går det också. 
Snart hamnar man bland radiostyrda bilar. Avancerade dockor som till och med kan rapa. För inte tala om gulliga dockhus med små svindyra minimöbler. 
Mitt ena barnbarn som är 12 år fyllda, har till årets julklappshög plötsligt tagit ett jättekliv uppför livets stege. Hans julklappsönskemål minst sagt ovanligt: gossen önskar sig en bäddsoffa. 
Jo, ni läste rätt. 
En bäddsoffa. 
Till sitt rum. 
Man kan få rysningar för mindre. 
På IKEA hittade jag bäddsoffan, Vilasund. En Orresta ljusgrå 2-sits bäddsoffa för 5995 riksdaler. 
Bara slå in den med julpapper blir en prövning. För inte tala om vilket stök tomten skulle få med kånka omkring på en bäddsoffa.
Sitt storhetsvansinne har gossen ärvt från sin pappa. 
När pappan var liten gosse var vi i Portugal. Av någon obegriplig anledning önskade han sig en riktig stor harpun vi upptäckt i en affär. 
Aldrig, svarade jag. 
Det blev ett jävla liv. 
En riktigt harpun. 
Ni vet en sådan man skjuter valar med. 
Hur skulle vi fått den genom tullen? 
Idag skrattar vi gott åt det. Nu har vi också fått bäddsoffan att skratta åt. Livet är allt bra ljuvligt. 
Klapp på er.
Farfar lever! 

Här kommer julen till Lomma

Exakt klockan 50.19 i andra halvlek (jag tittade på matchklockan) slår Marcus Antonsson in 1-0 till Malmö FF mot Besiktas. 
Trollkarlen Marcus Rosenberg har slagit en konstpassning till Marcus Antonsson som i full speed har kontroll på bollen (svårt nummer) och slår in segermålet för MFF. Ett mycket vackert mästerverk i fotbollens konstsalong. 
Familjen Rockbäck exploderade i tevesoffan över julklappen. 
Lyckan total. 
Den tidigt klädda julgranen-dagen till ära-skallrade med kulorna. 
Nu gällde det hålla ut. 
Stänga till. 
Det var över 40 plågsamma minuter kvar av matchen. 
Hur jag lyckades undvika få ett nytt hjärtflimmer är en gåta. De sista minuterna stirrade jag i golvet. 
Orkade inte mer. 
Då ljöd domarens pipa. 
Malmö FF vann. 
Höll 1-0 borta i Istanbul. 
Gått vidare till sextondelsfinalen i Europa League. Många nya friska miljoner trillar in på klubbens redan välfyllda bankkonto. 
I Lomma satt vår tidigare hövding, Anders Berngarn (m), och styrde fullmäktigemötet. Han begrep ingenting av vad som inträffat hemma hos familjen Rockbäck. Kanske lika så bra det, med tanke på röran i den svenska politiken.
Frälsaren är kommen.
Kul med jul. 

Strimlad skinka blev för mycket-anställd flicksnärt snoppade av mig på Coop i Lomma

Jag tror jag handlat på Coop i Lomma för sista gången. 
Under förmiddagen-torsdag-anlände jag till butiken för inhandla lite ingredienser till en hemgjord pizza. 
Inget märkligt med det. 
Min el-scooter brukar utan minsta problem klara av de breda fina gångarna mellan montrarna. Så var det även idag. 
Allting flöt på bra, tills jag kom till den strimlade skinkan som låg bakom en glasdörr. Hur jag än krånglade fram och tillbaka, nådde jag inte det hägrande paketet med den strimlade skinkan (vid det lila exet på bilden). En bit bort-vid det stora exet-höll en butiksanställd på plocka upp varor. Möjligen var hennes ålder 18-20 år. 
Jag behövde hjälp. 
Så jag ropade stilenligt-HALLÅ-ett flertal gånger, för att få hennes uppmärksamhet. Ingen reaktion. 
Till slut tittade hon bort mot mig som om vad fan har katten nu släpat in. Jag blev glad och vinkade på hjälp. 
Då möttes jag av en reaktion som varken jag eller den strimlade skinkan väntat oss. Den unga flicksnärtan blev rasande. 
Jag skulle inte sitta och vinka mot henne osv. Arg som ett bi kom hon rusande bort mot mig och plockade ut skinkfan. 
Avsnoppad blev både jag och skinkan. 
Kände mig som ett dagisbarn. 
Någon respekt för att jag var mer än 50 år äldre fanns inte på kartan. I hennes värld var jag en förlamad gammal gubbfan. Inte ens värd en pytteliten omtanke. 
Tack för det Coop i Lomma.
Ni borde lära den här unga bitchen lite takt och ton. 

Drömmar om resor-från solresa till gräva i Armenien

Så här års brukar jag drömma om resor. 
Förr slutade det alltid med att en resa bokades. 
I unga dagar var det håll-i-gång i solen som gällde. 
På översta bilden på löpsedeln har vi full rulle under Siciliens sköna parasoller. På äldre dagar gärna en spännande utgrävning i Armenien. 
En gång i tiden var charter till solen den stora grejen. Sedan blev det inne köpa hus i Spanien, Grekland, Thailand och idag Portugal. 
Charter i dess form vi lärt oss älska med sol, mat, sprit och hög stämning med pussar på nattkröken. 
Numera ett minne blott. 
Svenskarna söker sig också till mer spännande äventyr: Spanska inbördeskriget, Israel med militärhistoriker Marco Smedberg, Jordanien med arkeolog Richard Holmgren, gräv i Armenien. Populär arkeologi. För 12 dagars grävande och resande får du betala 29 490 kr. Det låter allt något det. 
Det finns säkert sprit och nattpussar i Armenien också. 
Roligare än vad jag och min hustru hade på Sicilien 1973, kommer vi aldrig att få i Armeniens uråldriga berg. 
Nä, jag skiter i det här. 
Om jag i stället skulle drömma om tomten en liten stund?

Katastrofen Svenska Akademien sänker Nobelmiddagen

Ingen talar högt om det, men alla talar tyst om det. Skandalen att det inte delas ut något Nobelpris i litteratur 2018, blir en svårtuggad anrättning. Nobelmiddagen läggs i en osynlig dimbank. 
Knappast någon mår riktigt bra. Varken vi teve tittare eller de fina och lärda gästerna med kungafamiljen i spetsen. 
Själva festens spjutspets, litteraturpriset, kraschade Svenska Akademien. Sänktes i ett hav av offentliga interna stridigheter. 
Sur grädde på moset.
Våldtäktsdom. 
Kulturprofilen, Jean-Claude Arnault, med dyrköpta kopplingar till Akademien får skaka galler. 
Kulturen döms till fängelse.
Festklädda reportrarna från SVT går på tunn is. Den bittra slöjan får inte lyftas från årets fest som Nobelfesten kallas. 
Vi vanligt dödliga, har under många år följt de utmärkta TV-sändningarna från Nobelfestligheterna. 
I år ställer vi in. 
Netflix slår ut Nobelmiddagen. 
Kanske. 
Möjligen. 
Vet inte. 
Till Svenska Akademien kan vi enbart utropa unisont: skäms, fyrfaldiga skäms!

Julmarknader inget för trista typer

Här sitter jag som en annan trist julmarknadstyp. Julmarknader är nämligen inget för mig. Ger mig absolut ingen behållning alls. 
Samma trista stånd med sina trista nitlotter. 
Samma trista tomte utan renar. 
Samma trista barn som sjunger ännu tristare julsånger. 
Allting är precis samma inför varje jul. 
Trist. 
Mycket trist. 
För inte tala om hur trist en julmarknad kan bli för en handikappad. Jag har testat rubbet: kryckkäppar, rullator, rullstol och senast en el-scooter. Inget hör hemma på en julmarknad med bjällerklang och folkträngsel. 
Ett verkligt trist utrustning. 
Inslag som får folk se medlidande på en stackars trist sate. 
All folkträngsel kring julmarknadsstånden är speciellt trist. När jag dyker upp med hela handikapputrustningen stannar plötsligt festen. 
Det blir extra trist. 12 XL, ungefär. 
Därför stannar jag hemma och kokar gröten på mitt vis. 
Det är inte alls trist. 
Äkta tomtegröt på mors vis, gör en stackars trist typ glad.
Annars är allt för jävla trist. 

Flydde från sönderbombade Aleppo till Lomma-överlevde dödens hav

Vi glömmer aldrig bilderna med de överfulla eländiga flyktingbåtarna som började rulla in över oss hösten 2014. Gummibåtar som inte höll måttet. Människor drunknade. Vi satt förstummade av fasa. 
Vad händer? 
Sedan de förfärliga bombningarna. Städer som Aleppo i Syrien förvandlades till smulor. 
Människor flydde i panik till vad som helst, bara man kom undan det förbannade kriget. Vi minns också bussarna som körde ut flyktingar till nödbostäder i något svenskt skogslän. Det rådde kaos. 
Sedan då? 
Svaret fick jag en vacker sommardag i år. Utanför Täppans staket stod Hussein med sin familj-se bilderna på löpet. 
Vi hälsade.
Språkade knaggligt.
De hade fått en lägenhet en bit bort från där vi bor i Lomma hamn. Utplacerade av Lomma kommun. 
Hussein visade mig bilderna i mobilen. 
Han och dottern samt en bild han tog på den överfulla gummibåten som tog familjen från Libyen till Catania i Italien. 
Världens dödligaste flyktingrutt. 
Hussein med familj överlevde. 
Nu stod familjen utanför mitt staket. 
Jag kände marken gunga under mig. 
Stort på något vis. 
Här framför mig fick jag svaret en vacker svensk sommardag. 
Idag-lördag-kom Hussein hem till mig. 
Han berättade sin historia-från Aleppo till Lomma. Det var en resa som fick mig tappa andan. 
Vi tittade tillsammans på den omskakande dokumentären om Aleppos undergång: De sista i Aleppo, en prisad dokumentär om de vita hjälmarnas räddningsinsatser.(texten fortsätter efter bilderna)

Familjen bodde där då. Levde ett stilla familjeliv. Hussein arbetade som målare. Hantverkare, helt enkelt. 
En dag exploderade tillvaron. 
Bomberna. 
Hussein tar fram sin mobil. Visar mig en kartbild över Aleppo. 
Se den här nedanför. 
Vid tvåan som jag lagt in, den lilla gula punkten, bodde familjen. Vid ettan som jag lagt in: Hussein pekar ut exakt ställe där de dödande bomberna föll som ni kan se från dokumentären här ovanför. 100 meter från deras hem.
Ur ruinerna grävdes döda människor fram. 
Många var barn. 
Jag hade fått mer än ett svar. Nu vet jag mycket bättre. 
Tack för du ställde upp och berättade, Hussein. 
Hoppas Lomma tar väl hand om er.
FOTNOT. Bilderna från gummibåten fick jag av Hussein. Därför är bilderna på löpsedeln från min dator. Hussein pekar ut sig själv tillsammans med sin dotter. 

Rena snurren i Lomma kommun-billös Gertrud, 88 år, sökte färdtjänst fick handikapptillstånd för parkering

Här står Lommabon, Gertrud, 88 år, i parkeringsrutan för handikappade med sitt parkeringstillstånd från Lomma kommun. 
”Jag sålde bilen för fyra år sedan. Dessutom har jag aldrig sökt parkeringstillstånd för rörelsehindrade,” berättar en förvånad Gertrud som parkerat sin rullator i rutan. Där har hon nu all rätt att stå och glo med sin rullator i fyra timmar.
Äldreomsorgen i Lomma är ett kapitel för sig. 
Landets sämsta. 
Från den 1 mars 2019 tar kommunen själv över verksamheten. Därför arbetas det nu intensivt med en omorganisation av hela verksamheten. 
På den färden har något gått allvarligt fel. 
Hur kan annars Gertrud få ett tillstånd hon aldrig sökt? 
Dessutom med en bild på Gertrud som inte är helt up to date. 
”Måste vara från 1958. Jag var då 28 år. Idag är jag 88 (se bild här nedanför). Det märkliga är att jag sökte färdtjänst hos Skånetrafiken. Fick avslag. Däremot fick jag ett handikapptillstånd av kommunen. När det är färdtjänst jag har ett stort behov av,” fortsätter Gertrud som av förklarliga skäl känner sig besviken idag. 
Med andra ord rena rama snurren. Någon ansvarig har inte varit anträffbar för en kommentar. 
Äldreomsorgen i Lomma kommun ger oss åldringar mardrömmar.
Burrr... 

Snacka om resa-från örat mot rymden till 5G med prins Daniel

Jag får nästan nypa mig i armen. 
Den 18 december 1971 invigdes ”örat ”, några kilometer utanför Tanumshede i norra Bohuslän. 
Det var märkvärdigt värre. 
Uppståndelsen enorm. 
Det första bildtelefonsamtalet gick till USA. 
Den som fick äran blir först med att ringa upp över Atlanten var TV-mannen, Erik Bergsten (1923-2016). 
Ni vet han med det klassiska TV-programmet, Tekniskt Magasin. Den jättelika parabolantennen kallades då för ”örat” mot rymden. 
Jag vet, för jag var på plats den här historiska dag. Bevakade äventyret som reporter på tidningen Arbetet. 
Efter det har det gått 47 år sedan. Mycket har hänt med tekniken under dessa år. Jag är vansinnigt stolt över att ha fått varit med på denna för mig, i många fall obegripliga tekniska resa. 
Internet och mobiltelefoner som man t o m kan kommunicera med genom en märklig mänsklig dataröst. Tusen andra tekniska finesser. Ändå känns allt bara som en början på något ännu större. 
I TV ser jag prins Daniel inviga nästa stora kliv in i framtiden: 5G. 
Det är då jag kommer tänka på ”örat” och Erik Bergsten premiärsamtal den 18 december 1971.
Givetvis blev det också ett storslaget inslag i Tekniskt Magasin. Tittarna häpnade. Många tyckte det fick vara nog. 
Precis som idag.
Det tar aldrig slut. Utvecklingen. Bra det.
Jag var med då. 
Jag är med idag. 
Hallelujah för det.