Den här historien om Lommasillen började för ca 35 år sedan. Fast först får vi göra ett hopp fram i tiden med ca 20-25 år.
Jag hade startat bloggen 2008.
Frågade Rune om han inte hade några bilder från sin tid som fiskare med egen båt i Lomma. Tänkte det kunde bli ett trevligt blogginlägg.
”Jovisst har jag det,” svarade Rune och stack åt mig ett häfte med bilder från sillfisket hösten 1985 utanför Limhamn i Öresund.
Sedan blev det aldrig något på bloggen. Jag stoppade undan bilderna för framtida sillreportage.
Åren gick.
En dag efterlyste Rune sina bilder.
Jag letade men fann inga.
Skämdes.
Rune började se ut som en ledsen vovve.
Hemskt. Visste bilderna fanns, frågan bara var i min röra. Till min hustrus stora förtvivlan slänger jag aldrig något (vi män gör ogärna det).
När jag i veckan beslutade mig för en rejäl döstädning åkte ömma lådor fram. Bara guld, enligt mig, mest skräp, enligt hustrun.
Si på fan.
Väl inbäddat bland autografer från Nils Poppe, Sophia Loren och Gunder Hägg (löparen) samt en bild på mig tillsammans med Lennart Hyland och Lars-Gunnar Björklund ombord på ett flygplan(!?) på väg till Tromsö, Norge, fanns häftet med Runes sillfiske från 1985.(Texten fortsätter efter bilden)
Förlåt Sophia Loren, men jag har väl sällan blivit så glad över några sillarumpor, för inte tala om Rune.
Lyckan total.
Det var en rejäl fångst också.
”Gav egentligen inte så mycket i börsen. Däremot om man saltade in sillen, kunde det ge lite pengar,” mumlar Rune och tummar på de efterlängtade bilderna.
Jag behöver inte skämmas längre.
Rune är ingen ledsen hund längre.
Vi ler och skrattar tillsammans igen.
Jag tror faktiskt Sophia Loren livade upp stämningen mer än sillen.
Visst är livet bra skönt att leva.
Jag lovar hälsa till Sophia, Rune.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar