Problemen är på inget vis i världen nya.
Sedan Bosmandomen 1995 har avståndet mellan toppklubbarna, exempelvis Real Madrid, Barcelona med några fler, ökat lavinartat mot andra lag.
Malmö FF och IFK Göteborg hängde före Bosmandomen med hyggligt. Kunde till och med utmana dessa bjässar framgångsrikt.
Under dessa storklubbar, har det bildats en lägre nivå med klubbar. Oftast från gamla öst, men inte alltid. Turkiet, möjligen fattiga Grekland.
Gemensamt för dessa lag, är att det finns gott om pengar. Spelare med årsinkomster på 25 miljoner till 50 miljoner, är inget ovanligt.
Ryssland är ett sådant land.
Ukraina ett annat.
Polen är på gång.
Vi pratar om länder som föll samman när muren raserades 1989.
Nöden total i de f d kommunistiska paradisen.
I alla fall en kort stund.
Sedan kom pengarna snabbare än blixten.
Hur har det gått till?
Hur har plötsligt denna lägre nivå i fotboll fått egna kassavalv?
Sedan finns det en tredje lägre nivå med klubbar som är på väg uppåt. Här hittar vi belgiska, holländska, engelska, franska med några länder till.
Det finns ytterligare en nivå under denna. Där finns allsvenskan samt andra nordiska länder i lyckliga stunder.
MFF befinner sig när det går som bäst, mitt i mellan nivå 3-4. För ta sista steget upp till trean krävs snäppet dyrare lirare.
Bättre spelare, helt enkelt.
Money, money, money...syntes tydligt i matchen mot Sarpsborg. Plötsligt spelade MFF som när man mötte Dalkurd i allsvenskan.
Det håller inte, om man verkligen siktar på bli ett lag att räkna med ute i Europa. Då krävs det att det inte bara är ABBA:s mästerverk som får ljuda.
MFF måste in i kören.
Mamma Mia!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar