Efterspel: Valet som ett fotbolls-VM?

Det är naturligtvis ta sig vatten över huvudet, jämföra en internationell fotbollsturnering med ett politiskt val för styra ett land. 
Trots det finns det faktiskt stora likheter. 
Först och främst är spelpjäserna helt avgörande. 
Utan boll, faller fotbollsspelarna samman. 
Utan mikrofon, går politikerna samma väg. 
Tror ni mig inte? 
När Abraham Lincoln höll sitt berömda tal i Gettysburg 1863 i USA, fick han skrika sig hes för i bästa fall nå fram till de närmast sittande åskådare. 
Om ens det. 
Först några tiotal år senare uppfann Bell en någorlunda fungerande mikrofon. Politikerna levde upp. Fotbollen hade redan börjat rulla i England. 
Vi har nu fått uppleva 2018-års valrörelse. 
Innan valdagen dränktes vi i vallöften. 
Innan ett fotbolls-VM spelar upp, dränks vi av spekulationer kantade med guld och gröna skogar. 
I TV pratas fotbollen upp till ett pågående vansinne som påminner om valfrossan i alla möjliga omöjliga TV-kanaler. 
Det händer att en lirare känner sig trampad på tårna. Då bojkottas genast en tidning eller TV-stadion-minns Zlatans bojkott av Aftonbladet. 
I valracets slutspurt var det Sverigedemokraternas, Jimmie Åkesson, som kände sig förnärmad. 
SVT bojkottades. 
Jimmie gjorde en Zlatan.
Efter matchen är det ungefär samma spelupplägg. Förbundskaptenen förklarar en förlust med att man spelat jäkligt bra idag. 
”Bollen rullade inte vår väg idag. Vi hade varken ribban eller stolparna med oss,” kan inte sägas så mycket bättre. 
I politiken samma visa. 
I natt hörde vi hur medlemmar ur Alliansen ansåg sig spelat avsevärt mycket bättre än det socialistiska blocket. 
Alliansen vann. 
Trots att det slutade oavgjort. 
Eller vann röd/gröna laget med 1-0, alltså med ett mandat? 
På den punkten är fotbollen mycket tydligare. 3-2 är alltid 3-2 eller 0-0 är alltid 0-0. Fast i det politiska spelet kan faktiskt 0-0 vara en vinst med både 1-0 som 2-0. En förlust med, för den delen. 
Förklara det, om någon kan. 
Jag ger upp.
FOTNOT. Testet. Jag har faktiskt stått på samma plats som Abraham Lincoln i Gettysburg. Jag skrek till min familj. I vanlig ordning hörde dom inte ett dugg.