Får vi hoppas på.
Regntunga skyar över Lomma. Prick kl 11.10 kom en droppe på min högra hand-vid pilen på löpet. Jag kände droppen tydligt. Däremot kunde jag inte se regndroppen. Inte ens någon väta lämnade den efter sig.
Det blev inte mer än så.
En osynlig droppe.
Så hoppas vi på att veckans alla dagar blir som måndag hela veckan. Några osynliga regndroppar efter sju veckor med intensiv sol.
Jag vet att det är många svenskar som skriker efter regn. Risken är att det inte slutar regna förrän i oktober.
Vi ska vara tacksamma över den slösande solen.
Annars kan det bli som en måndag i juli 2007.
Det drog in ett busväder av sällan skådat slag över Lomma.
Skyfall.
Jag tog min kamera och cyklade ut till Lomma norra camping som numera är nerlagd. Visst jag blev dyngsur, men det var inget mot vad camparna fick genomlida. Hela rasket på väg flyta ut i Öresund.
Jag minns det blev några maffiga bilder av ett plågat campingliv som absolut ingen ville ha. I dag snart elva år efter hällregnet, berättar mina bilder en förfärlig historia. Därför ger dagens osynliga droppe, hopp om ett bättre liv.
Hur det blir efter midsommar är en helt annan sak.
Måndag hela veckan, som sagt var.
I alla fall en liten stund till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar