Det blev en märkvärdig upplevelse för farfar. Avsevärt mindre upplevelse för Samuel som fyller 10 år i september.
Något minne av nappträdet, hade han inte. Det var där han dumpade sin napp för några tusen dagar sedan.
Det käraste han ägde hängde han upp i Lommas nappträd. Adjö, för alltid, liksom. Nappen ett minne blott.
”Jag minns ingenting av det,” säger Samuel och blir konfunderad över farfar som vill han ska hålla i en napp för en bildillustration.
Det går så där.
Äckelpottaäckligt, hörs lite svagt i vinden.
Farfar-jag alltså-blir däremot förvånad över hur många nappar som dumpats av små barn i trädet.
Det är fullt med nappar. Det här är ett nappträd som verkligen lever.
Om Samuels napp hänger kvar. Det kan vi inte avgöra. Säkert blivit ett offer för de hårda vindarna från Öresund.
Vad tyckte då Samuel om att få återvända till nappträdet i Lomma?
”Nice,” blir svaret, kort och gott.
Nästa gång vi återvänder, har Samuel skägg. (texten fortsätter efter bilden)
Skånska Dagbladet skrev om nappträdet 13 februari 2011. Publicerar en bit av texten här nedanför:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar