Det finns stunder då man tager sig för pannan av pur förvåning. Det gjorde jag och hustrun under söndagsförmiddagen.
Någon ansvarig i Lomma måste drabbats av akut glömska. Helt glömt dra en gång-och cykelväg till Lomma Camping.
I stället hamnade vi i buskarna-se löpet.
Där går det varken cykla, promenera eller komma fram med en el-skoter, rullstol eller rullator. Du fastnar för evigt.
Det var så, vi hade släkt från Skene i Västeregötland som tagit in med sin husvagn på Lomma Camping. Vi bestämde oss för ett besök.
Hustrun cyklade.
Jag tog min el-skoter.
Det var en härlig utflykt i solen med fin-fina gång-och cykelbanor. Den ca en kilometer långa sträckan i skogen till Habo Ljung paradisisk.
Problemet var att vi i mitten av vår fridsamma färd skulle vi ta av till vänster, korsa Västkustvägen för nå fram till Lomma Camping på andra sidan.
Då övergick gång-och cykelbanan till ingenting.
Borta.
Hade aldrig funnits.
Det fanns endast ogenomträngliga buskar och skog. (texten fortsätter efter bilderna)
Så när vi kom fram till Habo Ljung fick vi ge oss ut på den trafikerade Västkustvägen. Hustrun med hojen och värst av allt: jag med min el-skoter med en topphastighet av 10 km/tim. Jag har väl sällan varit så rädd i mitt liv.
Bilarna svischade förbi. Jag riskerade blåsa av vägen och hamna i spenaten.
I bästa fall.
En skräckupplevelse.
Jag lovar.
Efter ca en halv kilometer nådde vi till slut helskinnade Lomma Camping. Vi kunde pusta ut. Vila upp oss. För vi skulle hem också.
När vi åter gav oss av mot Lomma, letade vi således efter en alternativ väg ut ur eländet. Det fanns ingen.
En el-skoter funkar inte köra bland sanddynor. Cykla är kämpigt nog.
Bild här nedanför.
Vi fick åter ge oss ut på Västkustvägen.
En ny mardrömsupplevelse.
Nej, usch och fy.
Hemskt var ordet.
Någon har drabbats av en akut glömska. Glömt bort av även cyklister, gående, rullatorer, rullstolar eller de allt mer populära el-skotrarna, säkert ska kunna nå fram eller ifrån Lomma Camping.
Skandal kallas det också för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar