Lommafesten lockade tre A-lagare till Centrumtorget

Jag skrev i går om att Lommafesten var ett helvete för handikappade. Näst intill omöjligt ta sig fram i folkträngseln med handikapphjälpmedel. 
Därför gjorde jag en ny test i dag. 
Mycket folk i rörelse. 
Siktade in mig på Lommafestens hjärta. Kajgatan som löper utmed Höje å längst Strandstaden: knalle & matmarknad, bakluckeloppis, Aram Dance Theatre, vid Fiskboden m m. 
Bara ta sig över Varvsbron med el-skotern, är ett äventyr i sig, bland alla gående och cyklande människor. 
Trångt, trångt. 
Räkna inte med att någon flyttar sig i onödan för en handikappad person. Nej, nej-vad fan gör du här, liksom.
Någon berättade för mig, att på Kajgatan fick man skära sig fram med kniv. 
Det var droppen. 
Jag insåg det omöjliga. 
Vände och snirklade mig tillbaka över Varvsbron. 
Landade till slut på ett tomt Centrumtorg. Där fanns ingen Lommafest alls. Endast tre A-lagare som festade på sitt vis med brännvin, öl och en dunk vin. Lunchfyllan redan toppad med sluddrigt prat.
Hårdkörning.
En härjad kvinna slocknade kvidande på en bänk. Ingen vacker syn att skåda. Det är aldrig en vacker syn skåda in i människors mörkaste sidor.
För inte så länge sedan var Centrumtorget hjärtat i Lommafesten. 
Nu öde. 
Bortsett från de tre A-lagarna i övre medelåldern. Nej, jag hade aldrig tidigare sett dessa människor i byn. 
Nu fick de ett helt torg för sig själva. 
Varför trängas när man ska ta sig ett järn? 
Ja, eller några dussin då, är kanske bäst tillägga. 
Jag körde hem till en kopp kaffe. 
Fridens liljor.