Lill-Babs är död-så minns jag henne

Barbro ”Lill-Babs” Svensson flyttade in i mitt liv 1959. Det var året hon fick sitt genombrott med låten, ”Är du kär i mej ännu Klas-Göran”. 
Skivan köptes genast in till mitt hem. 
Min mormor salig av lycka. 
Jag en ung pojkspoling ansåg Elvis mosade Klas-Göran. För inte tala om klassikern, ”Läppstift på din krage”, som också fanns med på ett spår. 
 Med åren skulle pojkspolingen bli vuxen och få träffa Lill-Babs många gånger. Första gången var i början av 1970-talet. 
Hon bjöd mig på kaffe. 
Visade upp en vänlighet som golvade mig helt. Bara en sådan sak som att bli bjuden på kaffe av hela Sveriges egen Lill-Babs. 
Det skulle bli mera.
Mycket mera.
Hon ställde alltid upp på alla mina tokigheter som slutade med löpsedlar. Lill-Babs var helt ofördärvad av all stjärnglans. Det var verkligen den vanliga enkla tjejen man mötte. Hon borde varit hjärtligt trött på alla journalister, men nej. Inte Lill-Babs från Järvsö som alltid bjöd på sitt hela register. 
En annan gång skulle hon till och med få mig att banta. Hon skickade fax på fax (Internet fanns inte) med bantningsrecept. Hon verkligen kämpade mot alla kalorier jag stoppade i mig. Tyvärr till ingen nytta. 
I slutet av 1980-talet gjorde jag en släktforskning. Lill-Babs var med på noterna. Vi hade ständig kontakt. Hon följde forskningsarbetet med stort intresse. 
När jag berättade för henne att hon var släkt med ledamoten i Svenska Akademien, Lars Forssell samt demonregissören, Ingmar Bergman, skrek Lill-Babs rakt ut av förvåning och glädje. 
Jag sammanförde henne med Lars Forssell i hans hem i Stockholm. Det blev till ett härligt möte att minnas för livet. 
Jag försökte med Ingmar Bergman. 
Ringde honom. 
”Ja, hallå”, svarade demonen barskt. 
Jag presenterade mig och sa att han var släkt med Lill-Babs. 
”Fan, det var det jävligaste”. 
Pang på med luren. 
Det blev också ett minne för livet som vi båda skrattade gott åt. 
Nu har Barbro ”Lill Babs” Svensson gått till de sälla jaktmarkerna, 80 år, gammal. Dödsbeskedet kom under tisdagsförmiddagen.
Det var inte bara hjärtflimmer, utan även cancer.
Tack för att jag fick lära känna dig. 
Du finns alltid kvar i mitt minne som en extra blomma.
Så fin du var. 
Både på som utanför scenen.